”Det finns inget orakel som kan ge alla svar i förväg”
Gotland blev en kommun redan 1971. På Öland krävdes tre kommunreformer, åren 52, 69 och 74 för att nå dagens läge.
Vad säger att vi nått drömläget?
Några skäl dominerar i nejfalangens insändare:
En allmän rädsla och oro finns för förändringar som är kopplade till avstånd och demokrati.
Skilda kulturer skulle hindra en sammanslagning.
Kommunhusets placering tycks vara en helt avgörande knäckfråga.
En beräknad besparing på 8-9 miljoner ses som kaffepengar.
Nejsidan kräver facit på hur allt ska se ut i en gemensam kommun.
Det finns inget orakel som kan ge alla svar i förväg.
Om folket vill ha ett enat Öland är det de folkvaldas ansvar att se till att blir så i den samverkan som alla är överens om redan finns.
Det finns gott om kommunägda lokaler spridda över ön och de kan användas som mindre servicekontor.
Idag använder näringsliv och offentlig sektor internet som sparar både resurser och miljö. Utökade videosamtal gör att biltid och avstånd minskar.
Vissa påstår utan belägg att en sammanslagning inte sparar pengar. Dagens administrativa dubbelarbete kan rimligen minska rejält. Många av tjänstemännen är 50-talister och kommer att pensionera sig utan att behöva sägas upp. Då kan välbehövliga resurser omfördelas till skola och social.
Oro finns även för skattehöjningar. För egen del betalar jag bara 150 kronor mer per år om jag flyttar från Borgholms kommun till Mörbylånga.
Att så många tror att det mer eller mindre är två olika folkslag och kulturer i de två kommunerna är så fördomsfullt och omodernt att det inte ens behöver bemötas.
Jag tror på en bra utveckling i framtiden för kommunen Öland. Säg ja 26 maj!
Bertil Nilsson
