”Katastrofalt – jag är jätteledsen”

På måndagsmorgonen har Gunilla Karlsson ännu inte sett och läst skrivelsen som innehåller ett allvarligt klagomål mot henne och som Ölandsbladet skrev om i lördagens tidning. Gunilla Karlssons svar till socialjouren i Linköping skall ha lett till en orosanmälan gällande en flicka i en familj hemmahörande i Mörbylånga kommun.

Du skall ha svarat socialjouren att familjen är känd, att det inte är bra hos flickans mamma och att mamman har ett annat barn omhändertaget?

– Nej det har jag aldrig sagt. Det var tre olika personer som ringde mitt i natten i tre olika samtal. De ställde ledande frågor och jag vet att jag vid något tillfälle svarade att det är mycket möjligt.

Gunilla tror att de som ringde måste ha läst in mer i hennes svar än vad hon i verkligheten sa och att de sedan lagt ihop.

– Jag skulle naturligtvis ha svarat dem att jag inte hade något att säga om familjen, men de ringde mitt i natten och det blev ett lite lustigt samtal, det blev tokigt.

Känner du till den aktuella familjen?

– Nej det gör jag inte, jag vet inte vilken familj det gäller och jag vet inte om de har fler barn. Men jag är beredd att träffa mamman om hon vill det.

Kommer du att kontakta socialjouren i Linköping och tala om att det har blivit fel?

– Nej, vår socialtjänst vill inte att jag skall göra det. Men jag antar att vi på något sätt kommer att svara på det klagomål som har kommit in.

Har du sett skrivelsen?

– Nej, jag måste få läsa den innan jag kommenterar vidare. Jag måste fundera på om jag kan komma ihåg lite mer hur jag ordagrant svarade dem. Men jag upplevde att de ställde ledande frågor och att jag någon gång svarade att ”det är möjligt”.

Kunde du ha hänvisat till någon annan inom socialtjänsten, det är väl egentligen någon tjänsteperson som skall svara på sådana här frågor?

– Det vet jag inte vem det skulle vara och samtalen kom ju mitt i natten.

Vad är din slutsats av det som har hänt?

– Det är ju katastrof och jag är jätteledsen. Men det kommer inte att hända i framtiden. Från och med imorgon (1 oktober) ingår vi i en gemensam socialjour med andra kommuner så då går samtalen dit.

Viktoria Gustavsson Dimon är 1:e socialsekreterare i Mörbylånga kommun och den som har sänt in klagomålet mot Gunilla Karlsson utifrån sin kontakt med mamman som fått orosanmälan från Linköping. I skrivelsen där klagomålet framgår bekräftar hon att mammans uppgifter stämmer. ”Jag bekräftar den klagande i att informationen som lämnats av socialnämndens ordförande till Linköpings kommun är felaktig”.

I övrigt hänvisar Viktoria Gustavsson Dimon till sin närmaste chef som får behandla ärendet vidare.