I torsdags sändes det första avsnittet från när Antikrundan var på Borgholms slott. Bengt Engström var en av många ölänningar som tog vara på möjligheten att få sitt föremål värderat. Han tog med sig en tavla av konstnären Helmer Osslund som han ärvde av sin farmors bror när han var 15 år gammal. Den har hängt i hans sovrum sedan dess.

– Jag var nyfiken på konstnären och ville veta mer om tavlan. Jag kände till konstnären sedan tidigare och visste att det fanns ett visst värde men inte alls hur mycket. Det där varierar så mycket beroende på olika faktorer, säger Bengt Engtström.

När de fick se hans tavla ville de ha upp honom på scenen för en tv-sändning.

– Det var spännande att se hur det var bakom kulisserna för man har sett det många gånger på tv. Under dagen fick jag veta att de ville ha upp mig på scenen. Då blev jag sminkad och fick sitta och vänta. När jag skulle upp där så blev jag lite nervös. Men jag hade bra stöttning av Helén Eriksson.

Någon aha-upplevelse?

– Bakom kulisserna sitter det en väldigt stor stab med massor av experter som letar upp information via olika register. Sedan att är det imponerande att de är så effektiva. Alla får sina saker värderade och det var en lång kö.

Hans medverkan i tv-programmet delades upp i två delar. Den första delen avslutades med spekulationen att det kanske var en förfalskning eftersom tavlan var målad på duk. Experten Claes Moser berättade att Helmer Osslund oftast målade på smörpapper.

– Jag var säker på att den var äkta, det fanns inga tvivel hos mig. Så väl kände jag min farmors bror.

Mycket riktigt, den var äkta. Det visade sig att Helmer Osslund under en period mellan 1905 och 1910 ibland målade på duk och att tavlan är värd 250 000 kronor.

I tv-programmet syntes det att Bengt Engström blev väldigt överraskad och han visade sedan upp armen som hade gåshud.

– Det var en häftig och rolig upplevelse. Det var speciellt. Jag har sett priser på allt från 20 000 kronor till en miljon kronor. Jag tänkte att den kanske var värd 50 000 kronor. Så det blev ganska bra.

Hur var det att åka hem med tavlan?

– Man blev ju extra försiktig och tittade lite extra på den.

Hur tänker du nu?

– Jag tänker behålla den i alla fall inom överskådlig framtid. Sedan vet man aldrig vad som händer. Men den får vara kvar.