Annons
Nyheter

Va e de me ma å maskiner

Nyheter • Publicerad 11 juni 2007

En alldeles strålande helg är till ända. Igår, lördag, skickade Kjell och läkar-Anna upp mig till röntgen för att kolla foten. Inget var brutet så kanske har man blivit lite känslig, men det var ett ganska bra besked. I övrigt då, ja idag fick jag i båten i det otroligt geggiga vattnet här ute. Dessutom är det  lågvatten, det är typiskt men också ganska trist att naturlagen sätter likhetstecken mellan högtryck och lågt vatten. För övrigt är det samma dumma lag som bjuder på högt vatten när ingen j**** vill styra skutan till havs. När motorn sen också var på plats var det dags för jungfruturen. Den gamla outtröttliga KFF-mittfältaren och 1-taktaren Robban Bjurling med sin förtjusande sambo och dotter fick äran att entra Ryds 465 tillsammans med mig och familjen. Robban var en härlig spelare när det begav sig, han tillhörde, precis som mig, de där spelarna som gillar hårt gnugg och presspel. Han gjorde alltid jobbet men hade en viss tendens att undervärdera sin egen insats. Jag kommer ihåg Trelleborg borta, B-laget, -95, torsk med 5-0. Jag och Bjurra spelade mittlås och jag var usel, Bjurra helt OK. I omklädningsrummet efter matchen tog han öppet på sig alla målen. Han kunde i och för sig ta på sig ett mål om han sköt i stolpen och motståndarna sen kontrade in en balja. Tillbaka till båtturen: När jag skulle låsa där hemma satt Lukas innanför dörren och glodde sorgset på mig. Jag vet att den hunden i en båt betyder problem men samtidigt älskar han det så mycket, så det blev hund i båt. När vi lastat i oss alla åtta satt vi som på land, vi satt fast i dyn och var tvungna att staka oss ut med årorna. När vi petade i årorna i dyn försvann de ner i svarta hål, nästan sög sig fast där till man med ett "sluuurp" fick upp de igen. Och med sluuurpet kom också stanken. Fellan undrade hela tiden vem det var som fes medan Lukas slickade sig om munnen och var halvvägs ur båten och ner i skiten när jag fick tag på honom. Resten av resan hade han sen strikta förhållningsregler. Men sen gick det fint, motorn spann och sjön la sig som en spegel och vi njöt. Jag styrde mot Klubbholmen i Västra sjön och när jag skulle angöra bryggan skulle jag stila och visa upp backen. Bjurra stod i fören med trossen och beredd att hoppa i land när jag vrider gasen åt fel håll, full fart framåt. Det var den bottenmålningen det. Det är pinsamt att hålla på så där, nu båten och förra veckan åkgräsklipparen. Men det gick bra och Bjurra var som vanligt lugn, även om han faktiskt inte kunde ta på sig skulden den här gången. Väl där ute på ön intogs fika, barnen lekte och badade och vi tittade på solnedgången i värmen med Lukas bunden under bordet-bättre än så blir det inte.

/tobbe

Så här jobbar Ölandsbladet med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons