Traditionen håller i sig

Det verkar som traditionen håller i sig, i varje fall ett tag till. Det var nämligen någon som hade räknat ut att KFF aldrig lyckats vinna i allsvensk ledning, men vem bryr sig så länge det inte handlar om sista omgången. I alla fall, det var Trelleborg som blev våra banemän den här gången. Ett Trelleborg som innan matchen mot oss stoltserade med jumboplatsen i serien och därmed, enligt många, var ett gäng sopor. Vi intalade oss själva att vi inte skulle gå på den niten och vi jobbade med att inte underskatta TFF, likt förbannat gick vi ut och underpresterade. Nu handlade det väl inte om underskattning utan en dålig dag på jobbet och en bra dag för skåningarna. För TFF var bra, de spelade trevligt och smart och var hästlängder bättre än många andra allsvenskar vi mött i år. Och så hade de han flintisen på mitten, Samba-tylle, Fylle-tylle, Matte eller vad de nu har kallat honom: Mattias Thylander. När jag var yngre och ännu talangfullare så spelade jag och Thylander i samma landslag, för övrigt med muntergöken Lasse Lagerbäck som förbundskapten, och vi var då de stora stjärnorna, kanske var han aningen större. Thylle spåddes alltså en lysande karriär i toppfotbollen. Han tog också tidigt plats i MFFs elva men efter ett par år gick det aningen tyngre och vägen till himlen blev väl inte så utstakad som den på förhand troddes bli. Nu ska det ändå sägas att han haft en fin karriär med spel i en uppsjö olika klubbar i Sverige och Danmark och i söndags visade han att de gamla fina takterna fortfarande satt i. Några gamla fina takter visade icke jag, ty det var svårt genom 93 minuter från sidan. Nu går vi på lite ledighet!