Squash

Tyckte att Nyström var fin i sin tighta för stora! kostym i Canal+studion. Och sminkösen borde få dricks. Där satt ju också den forne FF-tränaren Patrick "Duffy" Walker och njöt av de hårda tagen i Premier League. På den tiden det begav sig var han mer än gärna med på våra träningar när det nalkades spel, och så var även Johnny "Geten" Erlandsson som då var andretränare. Tror ni att man var sugen på att gå loss med lien? Tyvärr var man en ynklig junis då men jag minns med glädje de stora hårda och tuffa pojkarna Jensa och Jocke Jansson som skövlade friskt. Men de tog det bra. Måste säga att vi alla var imponerade av Mr.Walkers fina yttersidor och tittfinter á la brassarna, något vi hade svårt att erkänna. Men han var själv så nöjd med sina prestationer på träningarna att han titt som tätt bytte in sig själv i B-fighterna, oftast före de stackars juniorer som tvingats lägga en hel dag i Trellerborg och som inget annat ville än att få göra debut på seniornivå och bli stor pojke. Mycket skit har skrivits om Walkers tid i FF men faktum är att jag älskade glöden i det han tog sig för, det speglade hans träningar och aldrig har jag varit med om maken till härliga dueller på en tisdagsträning som då. Det var hans starka sidor, attityden och passionen men fortfarande hade den taktiska slugheten en del att lära. Å andra sidan var han ju bara barnet när han var här, inte mycket mer än 30, och han var färsk på elitnivå.

Idag var jag och spelade squash på Kalmar enda! bana, den i Spelefanten. Fantastisk rolig sport måste jag säga, inte helt omöjlig och bra intensiv träning. Mina motståndare var FFBjurling och Min Polare Per. FFBjurling och jag hade skrala erfarenheter medan den tredje skröt om sina grundslag, något han skulle få sota för. Vi kom överrens om att vinnaren skulle stå kvar, redan där förstod jag att det skulle bli ett 2-timmarspass utan avbrott. Med mitt trollspö till dirigentpinne drillade jag mina cirkusapor från hörn till hörn, från sida till sida och lät deras julbord få svettas ut ur porerna. De borde fan vara tacksamma över att jag är så förbannat bra!

Kvällen avslutades med julgranspyntning. Vår minste, Tabbu (kommer från storasyrrans tabburist (terrorist) som är benämningen på henne) spekade loss på golvet när hon fick syn på glaskulorna. I ett hu var hon framme vid granen och slet ner allt i hennes väg, allt till storasyrrans yl. Fellan kom på att placera dem högre men den lille gav sig inte: för att komma åt det som skulle förstöras lyfte hon sig på tå och tog ett par steg mot härligheten. Det var alltså förstörelsemanin i henne som omedvetet ledde Tabbu till hennes första steg. Svårare än så behöver det inte vara, tänk på det alla ni som vill få era barn att gå-fram med pyntet/tobbe

 Till sist: Grattis ÖB 140 år!