Seger mot Vålerenga

Ja då sitter vi här och njuter efter att ha spöat Vålerenga med 2-1. Ett Vålerenga som har ett par namnkunniga i laget bla. Ronny Johnsen, FA-cup och CL-vinnare samt med 4 PL-titlar i bagaget. Han spelar fortfarande i landslaget vid 39-års ålder (då kanske man ska tacka ja igen då). Även deras spelade tränare Martin Andrésen spelar i landslaget.

Matchen då? Bra bra från vårt håll, vi kunde gott ha vunnit med ett par baljor till men vi sparar de till en annan dag, förhoppningsvis måndag då vi möter Tromsö i kvartsfinalen i La Manga-cup.

Matchen bjöd på chanser redan de första minuterna, VIF startade med att komma till avslut och Wastå fick sträcka ut sin ovala kropp något oerhört för att rädda till hörna. Sedan spädde jag på med ett par onödiga hörnor innan vi tog ledningen på straff. I momentet innan straffen knorrade Brasse-Lasse en frispark i riktning keeperns vänstra kryss (den hade suttit fint) men en i muren hoppade upp och tog ner den med handen! Straff som Cesar snyggt placerade in efter att ha väntat ut den norske målmannen. Vi fortsatte att producera chanser och vårt fina anfallsspel som vi så ömt odlat i vår fungerade väldigt bra trots den ganska usla planen. Ingelsten gjorde allt rätt utom mål när han gång på gång rev upp stora hål i deras backlinje. Fast nu vet han hur han ska göra i nästa match för Nanne stod och gormade på linjen och visade hur ett mål ska göras genom att gång på gång chippa i luften. En underbar liten sekvens.

Som sagt, första halvlek var bra, anfallsspelet fungerade, försvarsspelet likaså. Medan vi försökte såga oss igenom spelade norrmännnen mer primitivt antingen genom av någon anledning sätta långbollar i pannan på oss eller genom att försöka med omöjliga spelvändningar på ett tillslag.

Andra halvlek forstatte som första och vi gjorde 2-0 efter att Viktor bröt ett uppspel och serverade Cesar som enkelt la in i keeperns långa hörn. Vi hade totalkontroll, dock lyckades VIF turligt slå en hörna direkt i mål (som vi borde fått undan) men det störde oss inte nämnvärt, vi spelade av matchen. Ska man berömma någon då? Det är ofint att höja sig själv till skyarna så det skiter jag  i, börjar istället med att rosa David. Karln är oumbärlig för oss, han suger in allt med sin björnfamn och bollen trillar ner på hans känsliga vänster som fördelar-viktigt för oss som därmed kan flytta upp positionerna. Ingelsten var som Iller men sumpade, Cesar lite bekvämare men levererade. Lasse var bra liksom hans kollegor. Där bak var det ganska lugnt men stabilt.

Förresten har jag hört att Nyström snicksnackar om att jag inte är lika stor som Svante i Norge. Pfff, den norske domaren skrek "Tobbe, roa deg ner", framför nyllet på Nyström så nog visste han vem jag var. Fast han kunde även Lasses namn. Tyvärr...

Mer från La Manga då?

-Eklund har med sig saxen. Nu när Danne P har slutat i Salong Sarajevo får Eka ansa oss själv.

-Daniel Sobr... får fortfarande vänta på sin debut i den röda tröjan.

-Zlatans far jobbar i restaurangen. Undrar om han var på semester i Jugoslavien 1988...

-Jag tjafsade med nanne om den där förbannade offsidelinjen på träningen igen. Ska jag aldrog lära mig. Och han att blåsa...

/tobbe