Halvvägs till himlen

Hur såg det ut då? Det fanns inte mycket att rapportera från den första halvleken, förutom att jag inte spelade den då (mm, jag hade gillat kampen som trots allt infann sig), så det är lika bra att titta närmare på den andra. Efter att ha rannsakat oss själva i pausen förändrades matchbilden, trots att det inte var jag som kom in och löste upp knutarna, och vi började hitta fina instick bakom deras backlinje. 1-0 kom efter att Ingelsten petat bollen förbi Bajen-keepern och Cesar täckt in den i mål så att ingen HIF-försvarare kunde rensa undan den. Något nöjd satt minibrassen efteråt i bastun och pekade på sina antydelser till muskler och ville jämföra sig med mig, medan Ricardo menade att han mest såg ut som en flicka med skägg. Själv började jag min vana trogen värma upp i den 46:e minuten, sprang och småjoggade och snicksnackade med mina avbytarkompisar. Vi undrade ett tag varför Hammarbys ena ledare sprang och värmde innan vi förstod att det faktiskt var en spelare, en äldre sådan. Vi fann det aningen roande till dess vi förstod att han var yngre än mig, sen tyckte de andra det var än roligare. Jag höll god min och fortsatte mitt joggande då det plötsligt blev dags att slängas in i hetluften. Tanken for genom huvudet: ”Fan, det här duger inte, har lojjat för mycket” varpå två 20-meters ryck gjordes på sidlinjen, något jag tydligen trodde skulle motverka pingislungan. In som vänsterback och nä, pingislunga direkt. Något annat som också är lite konstigt när man kommer in som avbytare är att kläderna känns lite för små (och det beror inte på att de är insydda för att se tightare ut, som med Rydström), precis som om du är aningen för tjock, lite gubbig alltså. Detta i kombination med pingislungan medför att du som avbytare alltid känner dig aningen kass när du lufsar omkring där ute, fråga vilken avbytare som helst i världen. Så bli aldrig avbytare, det är ett slit. Som tur var gjorde Viktor Elm 2-0 ganska snart och därmed var matchen över. Tack och hej/tobbe /tobbe