Gävle tur och retur

Det var en lång busstur tur och retur utan bravur, i moll och icke i dur. Så uppfattades den här helgen kort och gott. Att nöta Bergkvara Buss busstolar är jag ganska van vid. Det som börjar bli jobbigt är att jag inte får nöja mig med att bara nöta vadderade busstolar, nu ska jag också provsitta diverse träbänkar utplacerade runt om i Sverige. Igår natt fick jag stå upp och massera arslet de sista milen ner till Kalmar för att en tvådagars bänkmeny bestående av träsyra gett en fadd eftersmak. Gefle har skrapat ihop ett helt ok fotbollslag faktiskt, inget extraordinärt men det håller i allsvenskan. Man kan väl säga att det är ett gäng hårt arbetande gnuggare (låter förbannat trist men jag har en förkärlek till dem) och två individuellt skickliga importer i Bapupa och Makondele som kan göra det oväntade, svårare än så behöver det inte vara. Nu är det väl i och för sig så att vi skulle ha straffat dom i första halvlek då vi ständigt hittade in mellan deras backlinje och mittfält, den ”gyyylende ytan” som Nanne säger. Tyvärr kunde vi inte omsätta den triumfen i mål och då som vanligt small de in 1-0 på deras första chans. Om vi vann första halvlek på poäng lämnade vi WO i andra. De var bättre på allt och vi såg riktigt virriga ut. Dessutom hade de en ny ung stjärna på topp, Johan Oremo. Det var riktigt kul, kanske inte för oss, att se en ung spelare jobba så hårt och inte överarbeta utan istället göra det han är bra på: springa. Det var det han gjorde i 90 minuter, låter kanske inte så upphetsande men vår backlinje fick inte en lugn stund. Och tänk er själva hur gott det kan vara att ha en sån i ditt eget lag. Nu väljer jag våra superbrassar alla dar i veckan, men Gefle tager vad de haver och igår gick det bra. Idag är det träning och imorrn match med b-laget hemma mot Bunkeflo. Vi får väl satsa på att ta den serien istället...tobbe