En vacker nationaldag
En alldeles underbar nationaldag det här, första parkett från sjunde våningen och utsikt över en vacker stad inbäddad i försommarens ljust gröna bladverk, flaggor som vajade däri och ett spegelblankt Kalmarsund som försvann i en hägring vid horisonten. Allt sett genom ett fönster på sjukhuset. Men då är det ju tur att man har så goda nära och kära som kommer på besök.
Först ut var supergrannen Birger som givetvis passade på att slinka in när han ändå var i stan, han levererade både jordgubbar och en för honom mycket läsvärd bok: 90 år med Kalmar AIK. Det är ju så att min gamle gode vän är en av de tre sista Klubbenfans som finns på vår jord, och efter att nu ha läst den vet jag vilka de två andra är. Mer än att de nu figurerar i FF kan jag inte säga.
Bland det som boken tar upp finns den förlustfria sviten Klubben hade på Fredriksskans mellan -86--89 då de spelade 31 div.1 matcher i följd men som bröts av FF som vann med 5-1!
Och även publikrekordet från 1983 då FF besegrades med 1-0 ges stora rubriker. Konstigt vore annars.
Sen kom föräldrarna och frun, den sistnämnde dock utan Fellan och Tabbu som numera är icke önskvärda på en lugn avdelning som denna. Däremot kom hon ihåg DVD-spelaren och PSP, men inte filmer och laddare. Jag har smittat henne!
Sist ut den 6 juni var Nyström och Eklund, trevligt med trevliga killar som kramas och berörs. Och skadan skiter vi i /tobbe
