Bra förberedelser, bra prestation
Nanne har i dagarna höjt ett varningens finger inför dagens match och fyat eventuella glidningar i fel riktning, påpekat att det är det mentala spelet som kommer vara avgörande för prestation och resultat. Och nog är det så, just nu är det säkert vi själva som är våra största och farligaste motståndare. Kvalitet har vi, det har vi visat, men det gäller ändå att hela tiden sträva efter att bli bättre, att se utmaningarna i det vi gör. Och idag var utmaningen att utmana oss själva, se om vi hade fokus nog att komma upp i normal standard, eller till och med bättre. För som han från Markaryd sa: "Bra kan blei bättre"
Och vi är ett jävligt bra lag för tillfället, alla gör jobbet såväl individuellt som kollektivt. Redan från första minuten såg vi på läktaren att det fanns fart i benen och en vilja att gå framåt. Och snart hade Augustsson vänt ut och in på sin försvarare där ute på vår vänsterkant, serverat Rasmus en boll snett bakåt och FF var i ledningen. Sen var det dags för smällen på Skansen. Viktor fick bollen i den fria ytan mellan deras mittfält och backlinje, avancerade, ingen gick på, avancerade ytterligare, ingen gick på nu heller utan bara falla falla och han väljer att dra på stora hästasparken från 30 meter. Otroligt vackert! Bollen studsar till en aning innan träffen, den får fart och dippskruv och borrar in sig intill keeperns vänstra stolpe. Kan ha varit årets mål på Skansen, i alla fall i paritet med Abiolas vänsterrysare mot Djurgården.
Halvleken var väl genomförd, vi hade stundom lekstuga men målen uteblev och vi går istället över till andra. Här var det egentligen bara att fortsätta jobbet från första och undvika ett tidigt reduceringsmål (vilket faktiskt bara var ett stolpskott borta). Och trean kom också så småningom, Abiola flöt lätt förbi Ålander och stoppade upp en vänster i keeper Andreas Lindbergs vänstra kryss. Snyggt, och därmed skrevs slutresultatet till 3-0. Stensäkert.
Och nu efter är det otroligt skönt att vi, vi och vi förresten, presterade bra. Det är nu två veckor till nästa match och är det något som är irriterande så är det att gå på "ledighet" med en fadd smak i munnen, en smak av att du inte gjort allt vad som stod i din makt för att vinna den där förbannade skitmatchen, och så sitter du där på din plats minuterna, timmarna och dagarna efter med gamnacke, ångrar som fan att du inte var på tårna och att du inte hade förberett dig maximalt.
Själv då? Lite gamnacke allt. Förberedde jag mig verkligen maximalt? Var jag verkligen på tårna när jag hoppade in på min plats för att kommentera matchen i radio? Nja, jag kunde väl räkna upp en handfull spelare i GIF, det är inte bra nog. Och aningen för många klyschor också enligt mig själv. Samt några fullständigt oförståbara utläggningar om jag vet inte vad. Så var det den där strofen "Nu får vi se hur Nanne formulerar laget" också, både lillgammal-kloka-farbrorsyndromet och floskel i ett. Inte grannt.
Det enda som kan hindra mig från att sova gott en kväll som denna är Lukas. Han har gått lös på svärfars päronträd, glufsat i sig allt för många och nu får han betala. Och vi också. Han ligger här bredvid på golvet, det pyser ur honom från både det ena och andra hålet och han blir lika överraskad varje gång, spritter till och kollar sig omkring efter eventuella inkräktare. Ingen där, han lägger sig igen och... han spritter till. Frun tycker det luktar brända lameller, själv har jag ingen erfarenhet från det, tycker mer det är åt Lessebohållet, åt pappersbruk. /tobbe
