1998

1997 års KFF hittade jag ingen bild på i mitt arkiv förutom den fina från Restaurang Athena. Den togs på kvällen efter sista matchen och det är spelare, Nyberg och en avbytare på plats.

Så det blir 1998 istället.

Även för tio år sen gjorde vann vi serien, ok, det var div.1 södra men även det var en bragd. Nykomlingar från tvåan, Nanne vi rodret för första gången, åtta ölänningar, tre skåningar, tre blekingar och resten lokala raggare så förstår ni själva att det var en bedrift vi gjorde.

Vi var på läger i Holland, träningsmatcherna började trevande men det kom att ta sig: både allsvenska Öster och blivande svenska mästarna AIK fick spö ute på Södra Ut, matcher som numera är kultförklarade bland spelarna som var med. Det var där och då vi kände att vi var ett bra lag, framför allt kollektivt sett, och att vi kunde ge käftsmällar uppåt och att ingen jävel skulle sätta sig på oss. Det var mot AIK Johan Mjällby tuggade fragma och "en gång till och jag skickar mina lakejer på dig" efter att jag kapat honom stup i ett och till slut fått bägaren att rinna över med ett klassiskt fälleben när domaren var frånvarande. Åh, härliga tider.

1998 var lågbudget, vi hämtade hem Gädda Nilsson, flyttade upp ett par junisar och inhandlade några doldisar, 1998 var upp och ner och upp, efter svackan på sommaren var vi borträknade men en makalös återhämtning senare stod vi plötsligt lördagen 24 oktober inför vår häftigaste match sedan kvalet -94: en helt avgörande hemmamatch mot Åtvidaberg. Två timmar innan match satt jag upp på min gamla skraltiga cykel hemma på Lindö, begav mig ner mot Skansen, det var en underbar höstdag trots att hela veckan hade varit kass. Men nu: kallt, vindstilla och solsken. När jag svänger ner mot Fredriksskansgatan förstår jag plötsligt att det här är stort, folk har gått man ur huse, kön ringlar sig runt muren förbi Gymnasten, läktarna är snart fulla och folk klänger på tak och i träd. Jag blev skit i byx, säkert de andra också, vi spelar gnet men kontrollerar matchen i hamn och i och med 0-0 är vi i allsvenska 2009. 9700 personer rusar in och kramar sina bönner och vi tror fan inte det är sant.

Om vi tar en titt på bönnerna och börjar längst upp till vänster så ser vi Hans Stam, vår alldeles utomordentlige läkare som dock var sadist. Sen kommer han som Petter redan är en kopia av, Tony Ström, legendarisk målvakt, legendarisk målvaktstränare och legend. Därefter Chrille Nilsson och Kaldner, två fina spelare och profiler genom åren i FF. Trollspöt Joans Gunnarsson från Ljungbyholm står därnäst, fin bollspelare som kom att bli spelande sportchef i Motala. Sen kommer två osedvanligt granna Ölandskillar och så Thor, liemannen från Karlskrona. Ja vad säger man om Thomsson, en sköning. Det var verkligen en spelare som lärde oss att stå upp, ta för oss och dra fördel av de chanser som gavs. Men mest saknar jag hans anekdoter, allt från byfånen i Gullaboås som snodde matchbollen och drog till skogs till originalen på Öland. Sen har vi Fredde Fågel (originalet) som egentligen är en blåtopp och räddharen Johan Paulson samt en för mig viktig Kjell.

På mittenraden ser vi Bisse, Leila Freivalds och sen Boris Broberg. Boris var en riktig måltjuv, var het i straffområdet, vände på en femöring, spinkig överkropp, stort arsle och kralliga ben. Men kroniskt dåliga baksidor vilka till sist tvingade karriären till ända. I år var han tränare i Madesjö. Sen har vi två look-alikes med fina frisyrer, dock är bägge idag betydligt tunnhårigare. Kalle Karlsson, den lille bollkäre ölänningen, och Böda/Högbys tränare Jonas Nilsson följer och sen kommer en anonym sak: Ola Torkelsson. Han kom hit en halv säsong innan Ystadlängtan blev för stor. Och nåt spel blev det inte. Dennis Nilsson fyllde 40 år i veckan om ni inte visste, och han ser fortfarande ut som på kortet. Ola och supermaterialaren Allan Konradsson står till höger.

Nederst ser vi Speedy, världsbäst i inomhus och presspel, Nybergs favorit och bra kille. Sen har vi Hossmo BKs nya tränare, han som bara var näst bäst efter mig 1996, Kjell Carlsson. Detta år representerades Ankarsrum inte av Linkan utan av Mattias Edman (som blev inbytt och utbytt i näst sista matchen mot Hässleholm). Wastå sen och sen Jesper Edberg från Lessebo. Man kan väl säga att keeprarna var ganska lika, rejäla kroppar, lata, konstiga dialekter, Wastå körde Peugot med vinge, Edberg hottad Opel. Den sista trion består av den evige talangen Persson, Tusses kemtvätts Martin Gustavsson och Österlenspågen Mackan Nilsson, numera Gäddas högra hand i Tipselit. /tobbe