Annons
Nyheter

”Zac” är tillbaka i kyrkan

Nyheter • Publicerad 19 juli 2012

KALMAR/ÖLAND

– Jag är för gammal för att sjunga på lastbilsflak, kyrkan känns mer passande. Man är ju inte lika cool som Madonna, skrattar Rikard Woolf. Den 20 juli sjunger han i Förlösa kyrka.

Annons

Filmen Änglagård i allmänhet, och scenen från kyrkan i synnerhet. Trots att det var tjugo år sedan Rikard Wolff spelade den färgstarke karaktären Zac är han fortfarande starkt förknippad med den rollen.

– Jag får väl nästan be om ursäkt för mitt beteende i filmen där jag stormar in i kyrkan innan jag nu ställer mig och sjunger just i kyrkan, säger Rikard med ett leende. Den turné han nu genomför kommer nämligen till största del att äga rum i kyrkor runt om i landet. Där sjunger han gamla favoriter samt nya låtar från skivan ”Falling in love again”, som i sin tur är som en sorts extramaterial till självbiografin ”Rikitikitavi – en folkhemsberättelse”.

– För mig kändes det naturligt att göra en skiva i samband med boken och tycker uttrycket känns bra. Det är en ovanligt personlig skiva, men inte privat så att den blir kladdig.

LASTBILSFLAK

Just kyrkan känns som passande för det poetiska uttrycket, tycker Wolff. Han förklarar att han spelat på alla möjliga och omöjliga scener under årens lopp, men att vid 54 års ålder så känns det inte lika naturligt att hoppa upp på lastbilsflak och dra av en låt längre.

– Jag vill vara på ett ställe som passar för eftertänksamhet och stillhet. Och sedan får jag väl inse att jag inte är lika cool som Madonna och kan hoppa runt på scen hur länge som helst.

ÄLSKAR HAVET

Öland har varit ett återkommande resmål för Rikard under årens lopp. Och det är inte utan att den natursköna omgivningen får honom att tänka på just den där miljön som filmen Änglagård utspelar sig i.

– Nu låter jag förstås som väldigt insmickrande, men jag tycker verkligen att det är sanslöst vackert på Öland.

Mest tid brukar han spendera uppe kring Borgholm.

Annons

– Jag är ju en havsmänniska och den absoluta närheten till havet finns ju på en ö. Så längtan efter att återvända är minst sagt stor.

MAGNUS ANDERBERG

Fördomskollen – hur mycket visartist är du Rikard Wolff?

Bränner du ditt brännvin själv, och kryddar med Johannesört, och dricker det med välbehag, till sill och hembakt vört?

– Nja, jag dricker ju ingen alkohol alls nu för tiden, men när jag gjorde det så var jag en stor fantast av sill och nubbe.

Är dina drömmar vävda av sol, vind och vatten, höga berg och djupa hav?

– Definitivt. Jag älskar ju både vatten och Ted Gärdestad. Jag och en god vän konstaterade precis att Håkan Hellström stulit en del från Gärdestad, och att det är helt okej att stjäla av en så fantastisk storhet.

Felicia försvann, kan du säga hur?

– Oj, hjälp mig. Argentina kanske? Nä, tyvärr vet jag inte var hon är.

När du var barn, bodde du då i ett främmande land? Där det gick en flicka som gjorde en ö av femton kuddar? Och där det gick pojke och allting blir glass som han snuddar?

Annons

– Haha, jodå, jag har upplevt den där magiska barndomen och håller med om att barn är som ett alldeles eget, fantastiskt folkslag.

Samborombon, en liten by förutan gata, inte långt från Rio de la Plata. Har du ridit dit en afton i april, för att du vill dansa tango?

– Inte ridande, men väl med taxi. Taube är min stora favorit och jag spelade in min skiva ”Tango” just i Samborombon 2009. Dessutom illustrerade jag visan Fritijioff och Carmencita i Kamratposten när jag var liten.

Och till sist, har du suttit på månen och tittat nyfiket ner?

– Självklart, många gånger!

Så här jobbar Ölandsbladet med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons