Sylvia berättar om sina egna 300-åriga upplevelser
FÄRJESTADEN
En officersdotter i 1700-talets Sankt Petersburg som upplever en känslosam resa från barndom via moderskap till dödsdag. Låter det som en fantasifull påhittad roman?
I själva verket är det Sylvia Rosblads känslominnen från ett tidigare liv som nu går i tryck.
Namnet Natalja Korsokova dök liksom bara upp hos mig. Jag kände att det varit mitt namn, berättar Sylvia Rosblad. I hela sitt liv har hon undermedvetet känt kontakt med sina tidigare liv. För snart trettio år sedan var hon på plats i Sankt Petersburg och upplevde starka känslor kring staden. En tid senare förstod hon varför.
Ett medium berättade för mig att jag varit officersdotter i Sankt Petersburg på 1700-talet i ett tidigare liv.
MINNEN FRÅN 1700-TALET
Genom den förstärkta bild som hon fick så kunde hon sedan plocka fram det som hon kallar känslominnen från tiden. Små fragment utvecklades och skapade en historia. Dock skulle denna få ligga och vänta tjugo år till innan hon på allvar skrev ner den.
När jag väl öppnade upp mig inför det tidigare livet så kunde jag inte sluta. Jag satt uppe hela nätterna och skrev, det bara flöt, kändes nästan som att bli hög eftersom det var så skönt att få ur sig, förklarar hon med boken framför sig som heter Känslominnen från 1700-talet - NatalJa Korsokova, var det jag?. Boken går via olika stadier i livet, från 7-åriga upplevelser, via moderskap och till slut döden.
Jag var först tveksam om jag skulle ge ut den här boken. Folk kan ju tro at jag är lite galen, skrattar hon och berättar hur jordnära och realistisk hon i själva verket är.
TRE OLIKA LIV
Men minnesbilderna stannar inte vid den ryska officersdottern. Via sitt medium har Sylvia Rosblad funnit tre olika liv som hon levt tidigare. Det liv hon lämnade senast var som bonddotter i Danmark. Dessa upplevelser har hon redan skrivit ner, redo att ges ut. Dessutom har hon varit en manlig inkaindian på 1500-talet som inte blev långlivad, utan torterades till döds av de spanska conquistadorerna.
När de här bilderna kommer fram ordentligt så känner jag känslorna från de tidigare liven så tydligt. Att jag gråter är inte ovanligt. Jag går in i det så att de gamla känslorna nästan blir min verklighet.
MAGNUS ANDERBERG
