Slutar som förskollärare efter 40 år
GÅRDBY
Sven-Erik var med när kommunens första dagis öppnade, i en bransch där var femtionde anställd var man.
Besvärligt?
Nä, ett jobb där du möts av kramar varje morgon är svårt att inte gilla, säger SvenErik.
En gång i tiden var SvenErik Johansson traditionell. Han skulle bli byggnadsingenjör. Ett typiskt manligt yrke. Han började plugga för fullt.
Men snart insåg han drivkraften fanns där. Det var något annat han ville bli.
Både att få jobba på dagis med barn och se dem utvecklas och att få jobba på Öland kändes som mycket mer lockande, säger SvenErik Johansson. Ett val som han aldrig behövt ångra.
Jag tror att du uppskattas lite extra mycket som man i ett yrke där det är så mycket kvinnor. Det finns ju en vilja att få in fler män i verksamheten.
20 BARN
När han började som förskollärare på Gullvivan i Färjestaden var det endast 20 barn som gick i förskolan totalt i kommunen. Dagis var helt nytt. Det som var en nyhet då är alltså en självklarhet nu.
Jag tror att vi har 800 barn i Mörbylånga kommun nu som går på förskolan. Och mer lär det bli, säger Sven-Erik. Och han har också varit med om en förvandling där verksamheten inte bara är ett ställe där barn kan vara när föräldern är på jobbet, utan den förberedande faktorn inför skolan är mer påtaglig.
Jag skulle säga att barn nu gör sin skolstart vid två års ålder. Då börjar den sociala skolan. Och blir denna del av lärandet bra så lägs en fin grund inför resten av skolperioden.
GOLFPROFFS
Utveckling trivs SvenErik med, den innebär en balans mellan lek och lärande.
Du måste vara kreativ. Vilket är lättare när du är på en bra förskola med närhet till naturen, förklarar han ute på Gårdby förskolas fina uteplats. Sittandes med lille Arvid, två år, och leker med vatten.
Med 40 år bakom sig har han förstås stött på en hel del av sina före detta förskolebarn i vuxen ålder. Och i sin tur tagit hand om deras barn. Han konstaterar att det inte alltid är så lätt att se vad som finns i framtidens sköte.
En liten kille jag hade på dagis verkade sakna bollsinne helt och hållet. Men när han blev stor blev han golfproffs, skrattar Sven-Erik.
Att han kommer sakna jobbet betvivlar han inte.
Det är klart att det är lite vemodigt att gå i pension. Men tanken är att jag kanske ska kunna hänga kvar lite som vikarie.
Också har han en passning till de som utan att tänka efter väljer ett traditionellt yrke.
Jag rekommenderar fler män att pröva på jobebt som förskollärre. Ett jobb där du möts av barnens kramar varje morgon är svårt att inte gilla, säger Sven-Erik.
MAGNUS ANDERBERG