Olidlig väntan  på stafettpinnen

Glädjen att springa. Men kanske framför allt spänningen inför att få springa.

Enusiasmen var enorm under lilla kyrkstafetten.

68 lag var på plats när låg– och mellanstadieskolorna i regionen deltog i åreta Lilla kyrkstafett på onsdagen.

Barn och ungdomar som hejade, hoppade, skrek, vinkade, bet på naglarna, spänt spejade efter sina lagkamrater och till slut, som äntligen, sprang allt vad de kunde.

– Klara är riktigt jättesnabb, konstaterade lagkamraterna Adam Johansson och Agnes Moberg på Torslundaskolan.

– Nja, jag är väl sådär snabb, sa Klara Brynielsson själv med ett leendeinnan sin start.

– Det kommer nog bli jobbigt, men det är kul ändå.

Torslunda lottade ut sina lagmedlemmar, men det var knappast några sura miner bland de som fick stå bredvid och stötta sina skolkamrater med plakat och ramsor.

– Det är skitviktigt att heja. Typ ännu viktigare än att springa. Eller i alla fall lika viktigt, skrattade Adam Johansson.

Den där väntan efter att lagkompisen skulle dyka upp borta i kröken med stafettpinnen var olidlig.

…för de flesta då alltså.

– Jag tar det lugnt. Det är inte så nervöst, sa Tobias Ekman från Färjestadens skola och förklarade med ett leende sin taktik innan start.

– Jag joggar hela rundan och spurtar för fullt sista biten så att det ser bra.

Och mycket riktigt var han sedan också extremt snabb ut på upploppet.

Läs hela artikeln i lördagens Ölandsbladet.