Revy, bal och Lennart Hyland – startskottet för Kyrkstafetten

Det var Högbys Calle Nilsson och Sven–Olof Karlsson som träffats och pratat om att man skulle springa runt kyrkor.

– Sven–Olof Karlsson var oerhört driftig föreningsledare i Föra AIK som hade en blomstringstid och han blev så småningom Fritidsnämndens ordförande, konstaterar Leif Gerhardsson.

– Jag kom in i det när det gällde ”hur ska vi göra det?” och blev jag lite drivande och sedan projektledare. Jag hade tid och brinnande intresse för att lägga upp strategier.

Han är uppväxt i Löt, gick fritidsledarutbildning och var 23 år.

– Vi skulle göra ett specialarbete och det var så jag kom in i det som sedan blev Kyrkstafetten.

Leif Gerhardsson sitter med en dagbok från 1978 framför sig. Han viker upp sidan för den 3 november, där han skrivit efter ett kommittémöte: ”Start planeringssamtal inför Ölands kyrklopp. Jag satt ordförande och jag tror att alla mina förslag sprang igenom”.

Både Mörbylånga och Borgholms kommun var med direkt från start. Med Ölands idrottskrets som huvudarrangör och Högby IF och IFK Borgholm som växelvis tog ansvar som föreningar.

– Grejen var direkt att göra en stor grej och förlänga säsongen, berättar Leif som inte jobbade med hur tävlingsmomentet skulle utföras utan allt runt omkring. Och på den tiden var den biten mer omfattande än i dagens lopp.

– De första åren hade vi Kyrkstafettbal på Strand. Visionen var att löparna skulle dansa med varandra. Sedan var ambitionen att utveckla en andra Algutsrums marknad från början, att det skulle bli en mötesplats med andra grejer runt omkring.

Men det var en grej som stack ut ännu mer första året. Kyrkstafetten fick sig ett dragnamn med verklig stjärnglans – Lennart Hyland.

– Det var ett genombrott. Jag vet inte vem det var som lyckades värva honom. Han var med jämte speakern och det kom massor av folk bara för att titta på honom. Han var dragplåster, stod på scen och auktionerade ut paket till välgörenhet både på dagen och på kvällen på Tallhöjden, berättar Leif

– Bakgrunden var att han hade haft sitt första journalistjobb på Barometern. Och en av de första grejer som han skrev om var i Algutsrum, så det fanns ett återseende.

Redan första året var det en imponerande apparat av marknadsföring.

– Vi jobbade med en fyrfärgsfolder. Det var något helt nytt, inbjudningar på den här tiden var oftast på spritstenciler. Så det chockade ju folk. Sedan spred vi den över södra Sverige och åkte runt och marknadsförde loppet.

Men på hemmaplan var inte alla lika övertygade.

– Vi sökte sponsring hos Sparbanken och fick höra ”Det där kommer ingen ölänning att springa. Det där tror vi inte alls på. Så där fick jag nej.”, skrattar Leif.

– Istället fick vi med oss Föreningsbanken. Och sanningen är ju att det är jäkligt många ölänningar som har sprungit.

62 lag första gången. Omkring 700 deltagare. Oskarshamns SK vann före IFK Göteborg. Tävlingen gav stort eko med fyra sidor i Svensk idrott, med rubriken ”Änglarna vann, nästan”.

– Det som gjorde det till succé direkt var kanske inte antalet deltagande utan att det var folk överallt längs banan som följde tävlingen längs vägarna. Det var det som gjorde det till bygdens grej och att det ganska kvickt blev det största årligen återkommande arrangemanget i Smålandsdistriktet.

Sträckningen var 12 sträckor, från Algutsrum upp till Borgholm, sedan över till Egby. Sedan söderut mot Norra Möckleby och tvärsöver till Algutsrum igen.

– Den dåvarande kyrkoherden i Glömminge och Algutsrum Gunnar Hjulström inledde varje Kyrkstafett med att hålla ”korum”, det innebar att han sjöng ”Härlig är jorden”. Och sedan gick han ner från scenen och sprang första sträckan för Glömminge IF.

På tal om underhållning. Efter några år blev det även Kyrkstafetterevy efter tävlingen. Med specialskrivna egna texter, berättar Leif.

– Jag är övertygad om att det bara är jag som minns texten till Kyrkstafettlåten som vi körde på folkets hus scen och nere vid startplatsen, säger han och tar sats:

”Det är till Ölands kyrkstafett som mänskor samlats här. Alla kan va med, det går så lätt för elit och motionär. Färden går igenom stad och by och vid nästa kyrka växlar du. Är ni tolv kamrater räcker det, för att ni ska få va med.”

Det var sex–sju år Leif var involverad i Kyrkstafetten. Sedan blev Irma Rydasp, då i Persnäs AIF, blev projektledare ihop med Calle Nilsson.

– De som orkat att fortsätta är värda beundran. Visionen var att det skulle bli en stor grej, men att det skulle fortsätta i fyrtio år var det väl ingen som tänkte.