Jansson: ”Många på sociala medier borde skämmas”

Vet man inte så mycket om ett specifikt ämne så ska man helst låta bli att sprida sina åsikter högt, självsäkert och frenetiskt runt omkring sig.

Det där är en mening som jag gärna hade sett stå som en punkt i de svenska grundlagarna just de här dagarna.

Jag kan knappt tro mina ögon ibland när man scrollar runt på sociala medier och folk vädrar sina teorier, åsikter och tips hit och dit, fram och tillbaka, utan att i de flesta fallen egentligen ha någon som helst certifierad kunskap.

Snälla. Låt expertisens och myndigheters röster vara de enda inom de områden som verkligen behöver det.

Om någon känner att skon passar, så varsågod att ta på dig den och låt dig förändras.

Många på sociala medier borde skämmas.

******

Den här surrealistiska veckan har på många sätt känts som att vara med i en film.

Att tala om och fokusera på idrotten i det här läget känns egentligen som en stor, jäkla parentes. Sportens värld är enorm, men den blir samtidigt rätt liten och betydelselös i ett brett perspektiv när sådana här situationer uppstår.

Med det sagt så är det här en krönika av mig, en sportjournalist, och idrotten berör så många – både globalt, nationellt och lokalt – jämt och ständigt.

Fotbollsjournalisten Erik Niva träffade föga förvånande mitt i prick när han sammanfattade proffsfotbollens situation i onsdagens Champions League-studio i Viasat.

"Normalt sett tillhör jag dem som ser ett egenvärde i fotbollens beständighet och motståndskraft. Det kan rasa tvillingtorn, det kan krascha finansmarknader – men bollarna rullar på ändå. Men det är ju just förutsatt att folk faktiskt kan gå dit och titta på, och kan hitta en gemenskap, samhörighet och kraft i det. I fall inte den dimensionen finns, i fall det i stället finns en motsatt situation att folk faktiskt kan påverka sin hälsa negativt av att titta på fotboll. Då är det här vi hamnar. Det är oundvikligt.”

Det där gäller idrottsvärlden i stort, en värld som är på god väg att stängas ner nu. Evenemang och matcher ställs in, eller spelas utan publik. Först globalt, men från och med de här dagarna även nationellt och lokalt.

Det har gått riktigt snabbt.

Man kan inte säga något negativt om någon av alla de försiktighetsåtgärder som beslutas och genomförs.

Varför chansa?

Jag är som sagt försiktig med att uttala mig om coronaviruset, för det kan hända att jag sprider felaktigheter – jag har nämligen inte någon rättmätig kunskap alls. Men en sak är jag tämligen säker och inläst på, baserat på experters ord: Det kan ta lång tid innan allt återgår till det normala.

Om jag tillåter mig själv att spekulera ännu mer:

Besked om FBC Kalmarsunds SSL-slutspel ska komma under lördagen. Det återstår att se var man landar, men att ett slutspel ska kunna dra i gång inom några veckor känns som världsrekord i optimism, enligt mig.

Det lär bli en ekonomisk käftsmäll att vänta både för Kalmarsund och många andra klubbar.

Blickar jag ut över den öländska idrotten den närmaste tiden så är det omöjligt att säga var det här kommer sluta. Innebandysäsongen är inne på upploppet, FBC har redan stängt ner sin ungdomsverksamhet resten av säsongen. Fotbollslagens premiärer är bara några veckor bort, plus Ölands kyrkstafett och en herrans massa andra arrangemang under våren.

Med tanke på händelseutveckling bara de senaste dagarna så skulle ingen åtgärd förvåna mig.