Magnus Jansson: Här är tre punkter för en bra cupupplevelse

Vi var aldrig utomjordiskt bra, det blev inte någon turneringsseger, men å andra sidan var vi sällan totalt urusla heller. Framför allt – vilket bör vara det viktigaste, då som nu – så hade vi väldigt, väldigt roligt utanför planen.

Utöver mitt eget spelande så har jag också ett par cupupplevelser som supporter i mitt ungdomsbagage. Både i Sverige, men också i exotiska länder likt Tjeckien och Finland. Med andra ord så anser jag mig kunna vissa värden, och måttstockar, som ett lag och dess följe använder för att i slutändan kunna slänga sig med det fina betyget ”en bra cup”.

Sett till antalet besökare och återkommande lag så verkar Färjestadens GoIF onekligen göra ett alldeles utmärkt arbete med sin cupguldklimp ICA Öland Cup.

Jag inser att om jag själv hade bott i typ Gnosjö (tack och lov så gör jag inte det) så hade jag älskat att komma hit på besök.

Här är tre av flera områden där det gärna ska klaffa för att cupupplevelsen ska vara bra:

1) Närheten: Pang, boom, smack – alla planer finns på Tallhöjden, där många av skolorna och dess mat- och sovsalar finns inom gångavstånd. Som cupförälder vill du helst inte behöva kuska runt med dina barn i bilen och besöka tre-fyra olika idrottsplatser på en och samma dag.

Det främsta bekymret du vill ha är var du ska sätta din solstol. Var ungarna har tagit vägen? Äh, de kan du samla in i slutet av dagen. Eller så lokaliserar de dig när de är hungriga eller vill ha kioskpengar.

2) Maten: Regel nummer ett för alla cuparrangörer i alla skolkök i hela världen: Försök. INTE. Med. Något. KOMPLICERAT.

Tre spaghetti & köttfärssås på en helg är typ bättre än ett misslyckat försök att ta ut svängarna. Svåra rätter, eller att maten tar slut, kan förstöra helhetsbetyget på vilken cup som helst. Pasta kombinerat med köttbullar, falukorv och köttfärssås är centrallinjen på en framgångsrik matsedel. Enkelhet är smidigt, smidighet är uppskattat. Det är sedan gammalt.

3) Fritidsaktiviteter: Ah, jo, Färjestaden är kanske ingen storstad, men i jämförelse med många svenska cuporter därute på fastlandet så står samhället ändå starkt. Det ska varje ölänning veta. Hamnen är en given nyckelspelare, vilket jag i skrivande stund redan hunnit beskåda från redaktionens fönster där ett helt gäng grabbar nu går i badkläder och skanderar hejaramsor.

I den här kategorin räknas även närheten till matbutiker in (läs: ”tillhåll för godis, snacks och läsk) . Den punkten ska i n t e underskattas. Här finns både Konsum och ICA på ett otroligt bekvämt avstånd för de ungdomar (99,5 % av deltagarna) som vill förse sig med något gott inför kvällen.

Det ligger man sedan och smaskar på i en svettig och illaluktande sovsal – efter en lång fotbollsdag – under tiden som ledartrojkans uppsatta ”nu ska alla sova”-klockslag närmar sig. Sedan blir det liv i korridoren, några luftmadrassgrannar småsnackar, en annan kan inte sova, medan en fjärde går på toa.

Och dagen efter ringer väckarklockan alltid orimligt tidigt och hela processen börjar om igen.

Ljuva, ljuva cuplivet.