Inte snabbast men gladast i Kyrkstafetten

Det är nionde året för löparkamraterna i stafetten

– Det är många av oss som varit med sju–åtta gånger. Ibland har vi haft två lag. Löparkamraterna och springkompisarna, säger Carl Antonson.

– Det var lite manfall i år för det var SM i ölbryggning samtidigt. De vann faktiskt medalj ifjol, så de var tvungna att försvara den, haha.

Kyrkstafetten samlar de gamla kamraterna.

– Vi är från Öland, uppvuxna i Stora Frö men det är typ ingen som bor på Öland nu, vi har en stor falang från Malmö. En ganska stor från Göteborg. Så det här är lite ”reunion”, berättar Frida.

Löparkamraterna kom faktiskt näst sist till slut i långa stafetten. Men. Det märktes knappast på stämningen i laget, ständigt påhejande längs vägarna med blomsterkransar, flaggor och ramsor.

– Grejen med att ha lag är lite att du måste springa regelbundet, så att du är i tillräcklig form för att klara. Inte alltid så ofta tyvärr men åtminstone regelbundet, skrattar Frida Thorsén.

Under åren har det tillkommit många barn som nu är med och bildar hejarklack.

– Vi jobbar på vår ungdomssatsning, haha. Freja blir faktiskt det första barnet som är med och springer, hon är tio år och springer tionde sträckan. Första gången som nästa generation är med, berättar Frode Thorsén.

– Så nästa år får vi nog ha ett lag till, i korta stafetten.