Magnus Anderberg: ”FBC ungdom – ur det mentala spöktåget in i finrummet”
Redan för tre säsonger sedan kunde FBC Kalmarsund ungdom – då Färjestadens IBK med Tobias Bengtsson och Jimmie Nilsson vid rodret – vinna i division 2 mot seriens bästa lag.
Barnarp och Örlogsstaden tog klivet upp i division 1 men fick storstryk av Färjestadens till stor del unga garde som var lysande framför allt på hemmaplan. Spelare i poängprotokollet som Albin Jacobsson, Alex Vult von Steijern, Simon Lindström, Johannes Sjögren, Jesper Husberg, Adam Nilsson, Gustav Bäckstedt, Jens Linde, Jesper Svensson och inte sist men inte minst Oskar Andersson. Och ”Bamse” Karlsson i målet redan då förstås.
Men det blev aldrig några succérubriker det året. För det var ett gäng som stod för en ruskig berg– och dalbana i ÖB–sporten den vintern. Laget fick även få storstryk på bortaplan mot bottengäng. Tvingades kvala och till slut var laget bara en ynka poäng från att åka ner i division 3.
Det vore en lögn att skriva att jag anade att så många av det gänget skulle vara med och spela upp laget i förbundsserien division 1.
Men samma lirare finns fortfarande kvar. De flesta har varit uppe och känt på Allsvenskan. Men förutom Adam Nilsson och Gustav Bäckstedt var alla på plan när FBC ungdom spelade sig upp i division 1 mot Karlskrona. I stort sett samma gäng som kunde skrälla sig till segrar för tre år sedan har nu radat upp tio segrar på elva senaste matcherna, vunnit mot de bästa lagen – på bortaplan dessutom.
Äntligen har laget blivit stabila nog att hålla den där fantastiska högstanivå som fanns redan för tre år sedan i stort sett varenda match.
Det känns som att de där gamla djupa dalarna ända in i spöktåget på Liseberg nu har blivit till en mental bergbana som bara kliver högre och högre upp. Ett lag som är bäst när det är tredjeperioder, som älskar att avgöra jämna matcher. Lagets gamla klassiska ras i sistaperioden har varit som att åka radiobil med krockkudde den här säsongen. Totalt har laget 60–42 i målskillnad från sista akten av matcherna.
Vi ska för allt i världen inte glömma lagets tillskott under året. Mångårig allsvensk rutin från "Smeck” (Marcus Andersson), ”Lillen” (Martin Willsund) och ”Hinken” (Simon Henriksson), med flera. Och Elias Andersson som en viktig ny kugge ihop med ”Mogge” och ”Mankan” på bänken. De har lyckats bygga upp ett grymt självförtroende som en ryggrad som stöper en lagmaskin av de olika formidabla egenheterna. Från ”Smecks” vilja till ”Ogges” split vision och Melvin Hallströms biceps (och skott).
Den lagmaskinen lär inte ha några problem att lösa bergen även i division 1. De hör hemma i finrummet. Många av de här lirarna har förstås betydligt högre potential än så.
