– I Tjeckien till exempel. Där fokuseras det mer på spelsystem. Spelare är individuellt sett bättre. Om jag jämför med här. Men, tempot är inte lika högt i Tjeckien och ligan är inte så bra. Du har kanske två eller tre lag som tävlar mot varandra, varje år. Varje år är det samma, det är inte bra. I SSL vet man aldrig, man kan förlora vilket lag som helst. Det är en stor skillnad.

Och i Schweiz?

– Det var väldigt längesedan jag spelade där. Men de är väldigt starka. De tränar mycket fysik. Men jag skulle säga att Tjeckien och Schweiz är ungefär samma.

Och Finland?

– Ja, de springer mycket där, haha. Men de spelar väldigt enkelt. Rakt mot mål, tänker inte så mycket på andra passningar för att kunna göra mål. Det är mer raka vägen mot mål.

Var tror du att du passar bäst med ditt spel?

– Faktiskt så vet jag inte. Jag har snart testat överallt, så nu väntar jag bara på att få testa SSL. Så får vi se om det är något för mig. Men jag gillar det än så länge. Så, förhoppningsvis, kan jag passa in.

I och med att 26-åringen redan provat på alla de andra stora europeiska ligorna så kan hon sätta Kalmarsund som förening i ett perspektiv. Som så många spelare sagt förut, så märker hon av en professionalitet ring Kalmarsund.

– Det är svårt att säga. Jag har bara varit här några veckor. Men, jag skulle säga att man kan se redan på arenan, den är otrolig. De klubbarna jag spelat i tidigare har inte detta. Jag skulle säga att det är den största skillnaden. Men också hur man arbetar här, med sociala medier och så. Det är nog den största skillnaden. Sedan så måste alla betala för sitt eget i Tjeckien, så är det inte här.

Att redan vid 26 års ålder bott och spelat i så många länder är det inte många innebandyspelare som gjort.

– Det är klart att det är speciellt. Det är inte enkelt att alltid behöva lära känna nya människor, en ny kultur och så. Jag saknar också mina vänner och min familj, så klart. Men jag tycker det var ett bra steg för mig när jag flyttade från min familj redan när jag var 18 år. För att få livserfarenheter och så. Det passar mig som person, det hjälper. Jag ångrar det inte.

Hur är det med språken då?

– Jag försökte lära mig finska, det var omöjligt för mig, haha. Men jag kan prata tjeckiska eftersom vi en gång varit samma land. Det är inga problem. Sedan pratar jag engelska, lite tyska och så har jag pluggat ryska i fyra år i skolan, men jag är hemsk på det. Jag vet inte hur det blir med svenskan. Ifall jag ska gå någon kurs eller så, vi får se. Men det är lite som en blandning mellan engelska och tyska. Vad jag har hört. Många ord är väldigt lika så förhoppningsvis kan jag lära mig en del under året.

Herrspelarna Filip Langer och Jan Bürki har lärt sig en hel del svenska under sitt första år här.

Jag kan nästan prata svenska med dem efter ett år?

– Oj, det blir en utmaning för mig, haha.

Mentaliteten i SSL och Kalmarsund. Den är inte samma som runt om i Europa.

– Jag saknar en passion här. Jag vet inte varför, men det är skillnaden för många spelare om man vill ta sig någonstans. Att man gör sitt bästa för att ta sig dit. Här ser man tjejer som inte har så mycket passion, kanske för att de redan spelar i den bästa ligan i världen.

Passion och vinnarinstinkt, är det något du kan bidra med?

– Förhoppningsvis. Jag kommer från ett vinnande lag så jag hoppas jag kan ta det från mitt gamla lag hit.

Annars, hur är du som spelare och vad kan du bidra med på planen?

– Jag tror det är en fråga för tränaren, haha. Jag vet inte, jag försöker spela aggressivt så jag hoppas det blir min styrka. Jag tror att jag har en bra överblick över planen. Så det kanske är något jag kan bidra med här.

Kontraktet som Ďuríková skrivit på är på ett år med en option för ytterligare en säsong. I samband med att säsongen startar så börjar slovakiskan också ett nytt jobb som ingenjör i Kalmar. Kalmarsund hjälpte henne att få ett jobb inom det hon pluggat. Det var något som blev helt avgörande när hon tog beslutet att lämna Tjeckien för Kalmarsund. Redan under tiden hon studerade fanns det en kontakt med FBC.

– Då var det omöjligt för mig att flytta. Jag var tvungen att bli klar med mina studier först utan några uppehåll. Så detta var ett perfekt tillfälle för mig att lämna och, inte börja om, men starta något nytt efter fem år i Tjeckien.

Kan du tänka dig en längre framtid med innebandy i Sverige?

– Ja, jag säger inte nej till det. Jag ska precis börja arbeta här, nu i september. Så vi får se hur det är med jobbet. Jag behöver ha något utöver innebandyn här, så jag inte tråkar ut mig själv när jag är hemma. Så varför inte stanna här längre och starta ett liv här. Vi får se, jag är öppen för allt.