Anderberg: ”Den humorbefriade svenska idrotten”
Det där med humor inom idrottsvärlden. Det är inte lätt. Inför skid–VM har det härjats för fullt med ”Calle Halfvarsson”–gate. De flesta av er har säkert sett rubrikerna men inte kollat in det som vi kan kalla hip hop-roast om vi är snälla men hip-hop-haveri är närmre sanningen. Finska Hufvudstadsbladet gick längst med rekommendationen att skicka hem honom från VM: ”Representerar du ditt land i VM ska du inte bara vara en bra idrottare – du ska också ha rätt sorts värderingar och kunna agera och bete dig som den förebild och idol du är”
Jag är en av få som genomlidit ”låten”. Det är en riktig skämskudde kan jag intyga. Men allt rabalder efteråt är ännu mer pinsamt. Han försöker ju åtminstone bjuda på något skoj…
Jag är säkert inte en av få som slökollat en hel del Vinterstudion den här säsongen. Det har inte saknats framgångar i spåren. Men humorn, den är obefintlig oavsett om det är de åker längd, utför eller åker runt och skjuter prick. Det kan inte finnas några andra landslag i världen som är lika medietränade och svarar lika repetitivt på frågor: ”Det är jättespännande och jätteroligt, känns jättebra”. Ingemar Stenmark var rapp i käften och fyndig på sin tid i en jämförelse.
Jag har träffat både Charlotte Kalla och Stina Nilsson i samband med att de tagit hem Victoriastipendiet och förstått att de är förnämliga personligheter. Väl i nivå med Gunde Svan och Thomas Wassberg. Och det var fint att se hur genuint rörd Stina var efter silvret i VM–premiären. Men det är som att det suddas ut när säsongen är igång. Lunken. Mer och mer pretentiöst, mindre och mindre självdistans och humor.
Det finns undantag ska sägas. Jag hoppade till lite i soffan när nya alpina stjärnan Anna Swenn–Larsson var sprudlande glad efter sin första pallplats i världscupen. Genuin utan klyschor. Tyvärr tror jag det går över…
Jakten på resultat håller på att skala bort all form av humor. Tacka vet jag redig öländsk idrott.
Jag vill passa på att tacka er idrottare på Öland som inte är lika förutsägbara och pretentiösa när ni blir intervjuade. Självklart finns lirare typ Charlie Nilsson som är rätt trötta på mina frågor efter att ha blivit matchhjälte för femtielfte gången i innebandyn eller fotbollen. Men jag slås ofta av hur öppna, ärliga och roliga många är. Utan skämskudde dessutom.
Måtte inte Vinterstudions ”Det är jättespännande och jätteroligt, känns jättebra” smitta av sig på Idrottsöland.
Från längst ner i botten på division 6–fotbollen med tränare Martin Andersson i Högsrum till högst upp i innebandydivisionen med coach Adam Kallenberg finns en bra skopa med humor. Vi ser det varje vecka här i Ölandsbladet i panelen på sidan med ”lördagsgodis” med två manliga och två kvinnliga idrottare. Den sidan hade vi slopat för länge sedan om vi tvingats ha fyra svenska elitidrottare där.
Inom den öländska idrotten finns en mängd Robin Nilsson– och Anders Larsson–personligheter som inte bara försöker utan även ÄR roliga. Det är inte bara skidlandslagen som behöver gå en kurs med er, det är merparten av svenska idrottseliten. Undantagen förtjänar verkligen beröm. För det finns en del i potten tydligen – som att bli hemskickad från VM…
Undantag som Petter Northug och Björn Ferry är lika saknade i skidvärlden som Zlatan var i fotbollslandslaget under förra sommaren VM–succe. Och då tänker jag på utanför spåret och planen. Det behövs någon som sätter ord på framgångar – och för att idrott ska bli riktigt bra behövs självdistans och humor. Annars kan vi få för oss att det är det viktigaste som händer i den här världen.
Jag lovar att världen inte går under om Calle Halfvarsson missar medalj på 15 kilometer klassiskt. Faktum är att det skulle vara mer värt om han vågar dra ett skämt efteråt – jag är beredd med skämskudden men tror knappast han törs skoja mer någonsin i sin karriär.
Andra krönikor Magnus Anderberg:
