Familjen fäktning i stöten

FÄKTNING

Fyra guld totalt blev det för syskonen Wikström från Stora Rör när Sydsvenska mästerskapen i fäktning avgjordes i helgen. Dominans? Javisst. Nöjda? Njä...

– Lite förargligt ändå. Fullt hus hade inte varit fel, säger Olle.

Olle och Elin Wikström beskriver fäktningssporten som en liten sport där det är lätt skapas en familjekänsla både i klubben och på tävlingarna mellan utövarna. Men för deras egen del är det lite extra naturligt att denna känsla infinner sig - medtävlarna och konkurrenterna är ju nämligen familjemedlemmarna.

– Alla håller på, mamma Lena, brorsan Erik och pappa Ulf. Visserligen tränar vi inte lika mycket, men när vi möts är det ju blodigt allvar, säger de och förklarar att denna sparring på träningarna är den allra bästa. För att förlora mot en familjemedlem är det värsta tänkbara.

– Adrenalinet sprutar nästan genom öronen då. Det är mycket prestige, skrattar Elin. Men erkänner att det är brodern Olle som vinner dessa bataljer oftast.

SIKTAR PÅ SM-GULD

När Kalmar fäktklubb arrangerade Sydsvenska mästerskapen i fäktning förra helgen blev Elin distriktsmästare i värja för seniorer och Olle Wikström distriktsmästare i florett för seniorer samt i florett och värja för juniorer.

– Galet att jag vann seniorfloretten och förlorade värjan som egentligen är min gren, konstaterar Olle som inte är helt tillfreds trots guldregnet. Men sedan kör han också på för fullt med en till två träningar under vardagarna. Han har tävlat en del för juniorlandslaget och har en hyfsad EM-placering och en seger i en polsk stortävling bakom sig. För tillfället är siktet inställt på junior-SM i december där han hoppas på guld.

MODERN FEMKAMP

För Elins del handlar det inte om en lika konkret elitsatsning. Hon går på Sjöfartshögskolan i Kalmar och kan vara iväg på praktikperioder till sjöss ett halvår och då är det svårt att få riktigt flyt i träningen.

– Därför är fäktning en perfekt sport. Det är som att cykla, håller du bara upp konditionen så sitter resten i ryggmärgen.

Att hon överhuvudtaget började satsa fullt ut på fäktning berodde faktiskt på att det lämpade sig bäst när hon gjorde lumpen. Till att börja med sysslade både hon och Olle med modern femkamp.

– Men ingen av oss var väl egentligen särskilt bra på det där. Så det var nog rätt beslut att välja bort de andra grenarna och satsa på fäktningen, säger Olle.

Att sparka eller kasta bollar har aldrig varit aktuellt i er familj då?

– Nä. Det är ju lätt att ha fördomen att du väljer en sådan här idrott för att du har kasst bollsinne. Det är inte orsaken i det här fallet, men det stämmer tyvärr väldigt väl, säger Olle och Elin fyller i.

– Att trixa med en boll går bort. Det blir inte svårt för dig att hålla räkningen i det läget...

FAKTA/ Syskonen Wikström emellan

Vem är sämst förlorare?

– Det är Olle, jag bryr mig inte alls så mycket (Elin)

– Jag får ta den. På ungdoms-SM blev jag så förbannad på domaren att jag satt och tjurade i ett hörn i en timme. (Olle)

Vem slogs mest med pinnar när ni var små?

– Ingen av oss faktiskt. Jag började fäkta när jag var sex år och då lär du dig snabbt att det är farligt att vifta med saker vid ögonen. (Olle)

Vem har kollat flest gånger på Star Wars och Zorro?

– De där filmerna går ju bort när du sysslar med fäktning eftersom de är så overkliga. Och inte bara själva handlingen i Star Wars då, utan även fäktningen. (Elin)

Vem är mest trött på journalister som kör dåliga ordvitsar i rubriker till fäktningsartiklar?

– Haha, det är okej, vi är ganska härdade i det fallet. (båda)