Emma har flugit hem igen
VINDSURFINGJag har nyligen kommit tillbaka hem till Öland efter mitt 1,5 månader långa träningsläger i brasilianska Jericoacoara. Träningen var lyckad och jag lärde mig det jag hade planerat att lära mig.
Denna resa blev min första långresa på egen hand, lite nervigt i början, men jag hade ju i alla fall varit här en gång innan för ett år sedan och bekanta fanns på plats. Första veckan blev det som alltid extra hård träning, eftersom man är så exalterad av att segla igen, så man kör runt med ett leende på läpparna tills man inte orkar hålla i bommen längre.
Tre meter vågor
Vinden är väldigt stabil på denna plats speciellt under höst/vinter och var så även under min vistelse här.
Mellan klockan nio och elva på morgonen sätter vinden igång och håller oftast i sig tills långt efter det mörknar vid klockan sex på kvällen. Detta gör att det blir gott om tid till att hinna köra två pass på 1-3 timmar styck per dag, vilket jag tycker är lagom.
Det blåste alla dagar utom en eller två och de dagar hade jag säkerligen kunnat sticka ut med ett större segel, men tyckte att kroppen var i behov av vila ändå.
Vågor på över tre meter rullade in några dagar och vi hade desto fler dagar med så kallade gubbhöga vågor på 1,5-2 meter, så jag kände att jag fick gott om tid att förbättra min vågridning och satte flera gånger ett för mig nytt våg trick, aerial. Där svänger man på vågen och tajmar in att träffa vågen när den är som högst, precis innan den bryter till vitvatten, gör ett hopp från den rampen och landar framför vågen igen.
Nya ansikten
Men det trick som gjorde mig mest glad var helt klart spocken, ett freestyletrick som jag övat i ungefär ett år. Det tog relativt lång tid att ändra de små detaljer som gjorde att jag satte tricket, men det är förhoppningsvis som vanligt när jag lär mig trick att när jag väl kommit underfund med vad jag måste ändra, så sitter tricket rätt bra efteråt.
Det var kul att se så många tjejer på vattnet i år, det var säkert tre gånger fler än året innan. Några av dem känner jag sedan innan, men de flesta var nya ansikten för mig och flera av dem var duktiga och kommer säkert prova på en eller flera världscuptävlingar i år.
Mediavecka
Jag är väldigt glad att jag lyckades pricka in att vara i byn under mediaveckan. Fotografer och journalister från de största vindsurfingtidningarna och även resetidningar samlades för att samla ihop material om byn.
Jag fick då chansen att fotograferas av en professionell fotograf från Kanada. Det var oerhört kul och lärorikt, men svårt att göra sina trick så extremt nära fotografen som stod ute i vattnet bland alla andra surfare i vågorna.
Under denna vecka besökte även en av världens mest kända vindsurfingtränare byn Jericoacoara. Jag känner honom lite sedan innan och passade på att fråga om lite tips och råd med mina spockar och min vågridning.
Han tog sig tid att kolla på det och tog lite bildsekvenser för att visa vad jag kunde förbättra, små detaljer men ändå så viktiga. Vi filmar och fotograferar ju vanligen varandra, men tips från någon som jobbar som coach hjälpte extra mycket.
Engelsk sjukgymnast
Skador känns tyvärr som något som kommer mer och mer, både för mig själv och hos mina kollegor som kör på samma nivå.
Under denna resa hade jag oturen att sträcka ut ett ligament vid vristen när jag föll av brädan framför en våg, då jag satt fast med foten i fotstroppen. Som väl var hittade jag en engelsk sjukgymnast som var där på semester som kollade på det och hjälpte mig att tejpa foten så att jag kunde köra igen några dagar senare.
En vecka senare kunde jag köra freestyle igen, men inga framåtloopar under resten av tiden, det tyckte hon var för riskfyllt. Landningarna kan nämligen vara väldigt påfrestande för vristen, speciellt om man överroterar looparna vilket jag gör lite då och då. Tejpningen fick jag dessutom fortsätta med resten av tiden för att inte riskera att göra det värre.
Inneträning väntar
Jag hade hoppats på att komma hem till en jul med snö här hemma, men med det här milda vädret går det ju att fortfarande surfa med en tjockare våtdräkt.
Det är ju förvisso bra, men jag tror jag håller mig till inomhusträning tills nästa träningsläger utomlands som jag planerar att ha i mars eller april, vart någonstans har jag ännu inte bestämt.