Yrkesofficer på uppdrag i Ukraina – räddar hästar och dess ägare: ”Lämnar inte sina djur”
Den 2 maj lämnade Martin Olson gården i Böle nära Glömminge, där han driver Fridstorps hästverksamhet ihop med hustrun Simone Sandell, för att åka till Ukraina och hjälpa till i det ideella arbetet som utförs av organisationen ECRF (Equus Caballus Rescue Foundation).
– När vi landade i Polen och skulle över gränsen blev det väldigt påtagligt och jag fick en klump i magen. Men väl i Ukraina kändes det lugnare. Jag är inte orolig.
Martin arbetar som yrkesofficer, har erfarenhet från ett flertal FN-missioner och som ambulanssjukvårdare – och har nödvändigt C-körkort. ECRF har skapats för att hjälpa hästar och dess ägare i Ukraina-kriget. I Lviv har de en bas med ett transitstall.
– Resorna görs inåt land och det är långa avstånd. Hästarna behöver stå och vila upp sig några dagar, innan de transporteras igen över gränsen.
Räddningsinsatsen han var med på tog 17 timmar enkel resa, till Dnipr.
– På grund av vägarnas status och framför allt bristen på diesel tar det lång tid. Det är ett ständigt letande efter att komma över diesel.
På vägen hem gjordes en insats i Rivne. Totalt fick de med sig tio hästar.
– Hästarna vi hämtat har varit tunna, utmärglade.
De har även hjälpt två kvinnliga hästägare med skjuts.
– I många fall vill ägarna inte lämna sina djur. När vi väl hämtat dem kan de åka.
Hur upplever du säkerhetsläget?
– Det har varit checkpoints, helikoptrar och flyglarm men ingen skottlossning. En av våra bilar har dock splitter efter en insats. Det finns såklart faror, ammunition som blivit kvar där det varit stridigheter och risk för plötsliga granatskjutningar. Men vi är inte dumdristiga.
”Nu är man mer utlämnad. Då var det genom försvarsmakten med en annan säkerhet. Vi har varken kroppsskydd eller hjälmar.”Martin Olson
Han har varit på tre olika uppdrag som FN-soldat. I Bosnien, Libanon och Afghanistan.
– Landet i sig påminner lite om hur det såg ut i Bosnien, reflekterar Martin.
– Men nu är man mer utlämnad. Då var det genom försvarsmakten med en annan säkerhet. Vi har varken kroppsskydd eller hjälmar.
Är det värt risken?
– Ja, bara kvinnan i Dnipr som vi kunde rädda till trygghet gör att det är värt det.
Hur länge är tanken att stanna?
– Planen är att åka fredag eller lördag och att resa härifrån med ett gäng hästar, för att vara tillbaka hemma i början på nästa vecka. Men det kan förstås bli förseningar.
Han påtalar att det alltid finns behov av lastbilsförare, det går även att skänka pengar till organisationen.
– Det finns ett stort behov nu och kommer finnas för lång framtid. Jag kanske åker fler gånger, det beror på hur läget är hemma med arbetet där och hur allting utvecklas i Ukraina.
När Ölandsbladet var i kontakt med Martin Olson på onsdagsförmiddagen, 11 maj, visste han fortfarande inte vart han skulle åka härnäst, Odessa, Kiev eller Mariupol – nära stridigheterna.
– Jag åker till Odessa strax, skriver han senare vid lunchtid. (läs om hur resan fortgick i faktarutan)
Martin Olsons insats i Ukraina
(Enligt rapporter på Facebook)
2 maj
”Idag påbörjar Martin sin resa för att vara behjälplig i arbetet att evakuera hästar och människor från Ukraina. Vi vet inte när han kommer hem igen, finns inget bestämt datum för det.”
3 maj
Med tåg och flyg har Martin tagit sig till Rzeszow i Polen.
”Jag och ytterligare en volontär blev upphämtade på flygplatsen vid 14-tiden. Därefter har vi fixat några mindre fel på lastbilen, packat spån, sjukvårdsutrustning till hästarna och annan utrustning som skänkts. Vi har dessutom fyllt på med diesel och dricksvatten vilket är en stor bristvara i vissa delar av Ukraina.”
4 maj
På plats i Lviv.
”Under natten påbörjade vi vår resa över gränsen. Den här gången tog det lite över sex timmar. Kör man humanitär hjälp eller levande djur får man ta den ”snabba filen” förbi övriga väntande.
Under gårdagskvällen/natten besköts kraftstationer i Lviv så viss närvaro av kriget finns även här.
Av säkerhetsskäl kan jag inte uppge vart i Ukraina vi ska och jag kommer inte heller ha möjlighet att höra av mig igen förrän jag är åter i Lviv mot slutet av veckan.”
5 maj
Simone Sandell:
”Nu har det gått ett drygt dygn sedan jag och barnen senast hade kontakt med Martin. Vi har alla en olustkänsla inom oss, som att man går omkring och håller andan hela tiden. ”
6 maj
”Strax efter 04:00 begav vi oss iväg mot Dnipro, en sträcka på lite över 90 mil. Resan gick först över Kiev och den militära närvaron blev mer påtaglig desto närmare vi kom.
Efter att vi passerat Kiev fortsatte resan mot Poltava och Dnipro. Den civila trafiken avtog och bestod istället mest av militära förband under marsch samt lastbilar.
Då det råder utegångsförbud i stora delar av Ukraina var vi tvungna att hinna fram till upphämtningsstallet innan mörkret föll. Tiden på vägarna och tiden som gick åt till att köa för diesel tog längre tid än beräknat så vi var tvungna att köra de sista timmarna i totalt mörker. Vi hade dock tur och blev inte stannade innan vi till slut var på plats.
I morse vid sjutiden påbörjades lastningen av hästarna. Ridanläggningen där vi befann oss var den största permanenta anläggning jag har besökt och sett. Här hade det samlats 10 hästar från Dnipro, Zaporizhzhya och Donetsk. Dessa hade tidigare hämtats hit av en ukrainsk förare.
Nu är vi på väg tillbaka till Lviv med 10 hästar, två katter och deras två kvinnliga ägare. I skrivande stund har vi 65 mil kvar.
Även idag har kriget gjort sig påmint med helikoptrar och spetsflyg i luften och flyglarm som tjöt när vi passerade genom en stad.”
7 maj
”Resan från Dnipro förflöt utan några större missöden. Ukrainas offensiv i Kharkiv märktes tydligt med det stora antalet militära konvojer och blåljusfordon som åkte i vår motsatta riktning mot fronten.
Under transporten fick vi meddelande om att vårt hemstall var fullt då en annan transport hade lyckats få med sig ytterligare hästar från sin hämtning. Detta resulterade i att vi fick åka till ett stall som låg utanför Rivne cirka en timme öster om Lviv.
Vi ankom till stallet kring 03:00 och efter att ha brutit oss in genom bommarna och mött de något yrvakna men väldigt bestämda ukrainska damerna som styr över stallet påbörjades urlastningen. Hästarna var oerhört trötta och medtagna efter den långa resan.
Min tidigare erfarenhet från de veterinärer som har besökt oss på Fridstorp kom verkligen till nytta.”
8 maj
”Vi lämnade Rivne under tidig eftermiddag med 8 hästar och en ukrainsk kvinna. En av de andra tio hästarna som vi förde hit transporterades under gårdagen till ett annat stall med den lilla bilen.
Ytterligare en häst och hans ägare stannade kvar i stallet i Rivne där vi hade övernattat. Ägaren hade flytt från Kharkiv när ryssarna bombade staden, med sig fick hon sin bästa vän och ögonsten sedan 10 år, hingsten авторитарний (auktoritär) och sina två katter. I stallet där vi nu har stått får hon foder och uppehälle för sin häst gratis och eftersom hennes besparingar är slut stannar hon tills hon kan resa vidare.”
9–10 maj
"Vi kom tillbaka till stallet i Lviv vid 23-tiden på söndagen. När vi kom fram höll en annan transport på att lasta på hästar för transport över gränsen till Polen.
Dessa transporter går över gränsen i första hand på nätterna eftersom det är mindre med trafik och svalare för hästarna. Resorna kan nämligen ta mellan 6-17 timmar. På andra sidan gränsen väntar ytterligare transitstall inför fortsatt transport dit ägarna önskar i Europa eller till och med andra delar av världen.
Vid 14:00 begav vi oss mot Kiev för att hämta sju hästar som väntade. Efter att ha rullat någon kilometer ringde den logistikansvarige och avbröt körningen.”
11 maj
”Vi har spenderat dagen med att fortsätta laga lastbilen och förbereda inför nästa evakueringsresa. Inriktningen har varit att vi med båda bilarna skulle åka till Odessa för att hämta 11 hästar.
Men just nu känner jag mig väldigt nedslagen. Jag vet inte om det är språkförbistring eller något annat ”byråkratisk” men av någon anledning blev dessa resor strukna och vi står därför fortfarande kvar i Lviv.
Jag känner mig verkligen oerhört frustrerad. Det finns personer inne Ukraina som är i stort behov av hjälp men vi står fast här i Lviv. Samtliga fordon som utgår från detta stall står stilla just nu, fyra stora lastbilar och en liten.”
12 maj
”23:31 skickade Martin sms för att meddela mig att de nu till slut skulle få ge sig iväg på nästa evakueringsresa. Nu är det bara att ”hålla andan” och vänta på att han ska höra av sig igen…”
13 maj
”Sent på onsdagen fick vi besked att det stod två hästar i Mykolajiv som var i behov av evakuering. Mykolajiv ligger precis vid fronten så det var absolut ingen självklarhet att vi skulle ta på oss uppdraget. Efter att ha sökt ytterligare information om orten från öppna källor och genom ”lokala kontakter” beslutade vi att med den lilla lastbilen påbörja resan omedelbart.
Vi påbörjade resan lite efter kl 02:00
Lastningen av de två hästarna gick bra om än alldeles för långsamt enligt mig. Jag var konstant på helspänn och blev inte lugnare av ljudet från helikoptrar, flygplan och tyngre fordon.
Med oss från Mykolajiv fick vi, förutom de två hästarna, en ukrainsk kvinna. Tyvärr visade det sig att kvar står det nu drygt 30 hästar som är i stort behov av evakuering. Känslomässigt kändes det tungt att lämna dem utan att kunna ta med sig flera.
Efter att vi passerat Odessa på vår väg tillbaka mot Lviv larmade varningsappen om inkommande raketattack mot Odessa och strax efter kom även en varning om inkommande attack mot Mykolajiv.
Vi har i skrivande stund ungefär åtta timmar kvar till Lviv vilket betyder att det blir en sen natt och kanske är vi inte hemma förrän tidig morgon.”
