Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Vill du följa med?

Vardagen har sina rutiner och vi går i kända fotspår. Men någonstans bär vi kanske på en dröm. Om okända och ännu oupptäckta vägar.
Det var en gång en dröm. I Beijershamnn sträcker sig spången ut mot horisonten. Bilden har tagits av Bo Lundström och skickats in till Ölandsbladets instagramkonto #öbilden.
Det var en gång en dröm. I Beijershamnn sträcker sig spången ut mot horisonten. Bilden har tagits av Bo Lundström och skickats in till Ölandsbladets instagramkonto #öbilden.
Foto: Bo Lundström/bolle52

Att vara på väg är att inte stanna upp. Att vilja upptäcka nya saker, våga upptäcka det som tidigare varit okänt. Att vårda sin dröm och göra verklighet av den.

Både geografiskt och mentalt.

Att själv välja sin resa, att kunna välja tid och resmål, det är ett privilegium. En förmån som många av oss har. Andra inte.

Att tvingas till en resa kan vara skrämmande. Men trots allt är det inte alltid det blir en tråkig upplevelse. Tvärtom. När man väl har kommit iväg och tagit första steget mot det okända kan det leda till något gott.

Först efteråt vi ser det.

Att tvingas till en resa kan vara skrämmande. På riktigt. När man lämnar det som varit tryggheten. Barndomshemmet. Arbetet. Familjen. När bara minnena finns kvar.

"Alla resor har hemliga destinationer som den resande är omedveten om."

Några av oss har tvingats till en sådan resa. Och fått sår, sår som har tvingats oss att göra ännu en resa. Inåt. För att förstå vad som har hänt med oss under tiden.

Kors och tvärs går resan. På vägen kan mycket försvinna, tappas bort, gå upp i rök.

Hoppet som finns därframme är att målet skall vara det som vi har längtat till. En skön semester. Fred i sinnet. Ett varmt mottagande. Utveckling i livet. Kanske rent av ett nytt liv. Någonstans, någon gång.

För att resan skall leda dit får vi hjälpas åt. Att ta emot. Att heja på. Att önska lycka till. Kanske följa med några steg på vägen.

Att gå mot nya mål tillsammans är alltid lättare.

Veckans dikt

Strof i april

Vägen till kärlekens paradis
är gammal men evigt ny:
Två händer kan mötas - händelsevis
inunder ett paraply.
Två händer kan mötas i glädje,
två händer kan mötas i sorg.
Och två händer kan mötas för vinnings skull
på världens marknadstorg.
Nils Ferlin, ur Barfotabarn (1933)

Läs mer