Vila i din väntan

Det är två decennier sedan som vi fick lära oss begreppet Ställtid. Det var forskaren Bodil Jönsson i Lund som myntade uttrycket när hon föreläste om och skrev boken Tio tankar om tid. Ställtiden, en tid att ställa om. En tid att landa i det som har skett och lägga det bakom sig. En tid att ställa om inför det som ska komma.

Många av oss känner till begreppet Ställtid. Frågan är hur många av oss som orkar använda oss av det. Att medvetet stanna upp när ett av många göromål är gjorda. Att medvetet stanna kvar i pausen fram till nästa uppdrag, nästa sak som ”måste göras”.

Det är sannerligen inte enkelt. Det finns så många saker som skall hinnas med under en dag, ett dygn, en vecka, en månad...

Att slå sig ner och bara vara. Det är ingenting som vi utan vidare unnar oss. Det finns alltid något att ta tag i. Och gör vi inte det ena så väntar oss det andra. Barn, familj, vänner, arbete, fritidssysselsättningar som är schemalagd in till sista minuten, bjudningar, läxor. Och så mycket mer.

Alternativet till att ha mycket att göra är att inte ha något alls att göra. Det är nog inte många av oss som väljer det senare alternativet. Men finns det då något mellanting?

Kanske är det just den möjligheten som Bodil Jönsson gav oss. Ställtiden. Planera in en ställtid mellan de olika måste-göromålen. En tid av vila och väntan. Vila efter det som nyss har genomförts, väntan inför det som skall komma.

Den behöver inte vara lång – ställtiden. Väntetiden. Vilotiden. Det kan räcka att stanna upp, slå sig ner på ett trappsteg eller en pall. Låta andningen stanna av och axlarna sjunka ner. Fem minuter eller tio. Kanske en kvart.

Några kallar det meditation. Andra kallar det tyst bön. Åter andra tar rätt och slätt en paus.

Ställtiden, då vi får landa i tanken: Det var det. Nu kommer något annat.