Vemod

Så beskrivs begreppet vemod om du slår upp det i wikipedia. Du får också veta att vemod eller känslouttryck med liknande betydelse anses ibland som en särskilt svensk yttring. Ordet finns i svensk skrift sedan 1637.

Men vemod kretsar också kring insikten om förgängligheten i det vackra, en tillbakablickande känsla över något svunnet. Just insikt och känsla är obönhörligt förknippat med vemod.

Vemod är inget statiskt, kallt, faktiskt begrepp som kan beskrivas rakt upp och ner. Lika lite som alla andra känslor som bara finns och känns ända in i hjärtats innersta rum.

Oavsett vad uppslagsverket säger är vemod inte alltid förknippat med sorg och saknad. Känslan kan höra ihop med fina minnen, minnen som är glada, varma och så värdefulla så att de finns kvar i kroppen långt efter de var verkliga. Det är vemod med en positiv ton – att komma ihåg det som var så värdefullt.

Vid andra tillfällen är vemod känslan av att inte förmå. Jag skulle så gärna vilja men viljan räcker inte till. Möjligheten finns inte längre kvar, den akuta sorgen och saknaden övergår så småningom i ett stilla vemod. Sorgen finns, men i annan form.

För att orka med vemodet i livet krävs ett visst mått av mod, ett erkännande av att livet inte är enkelt, att så mycket runt oss och i oss är förgänglighet. Precis som begreppet säger oss, -mod.

Vemod är ett vackert ord och kan vara en vacker känsla. När sorg, smärta och förlust övergår i vemod är det möjligt att leva och överleva. Bredvid känslan av svårmod och sorgsenhet full av längtan finns det plats för glädje, värme och nya upplevelser som får oss att leva och må bra.