Varsamhet

Vi vet hur den första lilla solrosplantan ser ut, när fröet har grott. Liten, oansenlig, enkel att trampa på eller dra upp. Vill vi ha vackra, högvuxna solrosor får vi vara varsamma med de första små plantorna.

Hur kom det sig att blomman på bilden fick leva och växa vidare mitt på åkern?

Eller har rosen varit en av många, innan resten skördades och åkern plöjdes? Att den i ett tidigare skede var omgiven av kamrater. Men varför blev den då ensam kvar?

Vi vet nästan ingenting om historien bakom den ensamma solrosen på det höstklara fältet. Men där den står utmanar den våra tankar och vår fantasi.

Ensam kvar. Men ändå har någon varsamt vårdat den. Någon har svängt med sitt redskap runt den unika och stolta rosen för att låta den få leva.

I de bästa stunder finns det någon som gör en sväng förbi dig istället för att köra över. Går med dig en bit på vägen och lyssnar till din livsberättelse. Och låter dig leva och växa som människa.

Liksom rosen på åkern är du unik och kan inte ersättas.