unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Öland
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Varsamhet

En ensam solros mitt på fältet. Man kan undra hur det har gått till innan rosen blev stor och livskraftig.
Ett ögonblick Öland, v 39, solros
Ett ögonblick Öland, v 39, solros
Foto: Roland Andersson

Vi vet hur den första lilla solrosplantan ser ut, när fröet har grott. Liten, oansenlig, enkel att trampa på eller dra upp. Vill vi ha vackra, högvuxna solrosor får vi vara varsamma med de första små plantorna.

Hur kom det sig att blomman på bilden fick leva och växa vidare mitt på åkern?

Eller har rosen varit en av många, innan resten skördades och åkern plöjdes? Att den i ett tidigare skede var omgiven av kamrater. Men varför blev den då ensam kvar?

quote
Det gungar så fint när han bär dig, mitt barn. Han går på så mjuka sandaler. Hans mantel är vävd av det lenaste garn..., han känner var rot och var grop och var sten...

ERBJUDANDE!

Allt innehåll på olandsbladet.se, appen MinÖlandsbladet och e-tidning tis, tors, lör. Endast 1 krona första månaden! (ord pris 99 kr)

Vi vet nästan ingenting om historien bakom den ensamma solrosen på det höstklara fältet. Men där den står utmanar den våra tankar och vår fantasi.

Ensam kvar. Men ändå har någon varsamt vårdat den. Någon har svängt med sitt redskap runt den unika och stolta rosen för att låta den få leva.

I de bästa stunder finns det någon som gör en sväng förbi dig istället för att köra över. Går med dig en bit på vägen och lyssnar till din livsberättelse. Och låter dig leva och växa som människa.

Liksom rosen på åkern är du unik och kan inte ersättas.

Veckans dikt

I varsamma händer

I varsamma händer
bara i varsamma händer
vågar jag lägga
mina ömtåligheter sköra
som småfågelägg
på bädden av dun.
Bara i stilla händer
av insikter beredda
och kärlek
kan främlingskapet finna
ett gömsle
för vilsen gråt
Eva Magnusson, ur diktsamlingen Du har en Far