ULF HEDMAN: Ulf Hedman: Vad händer sedan?

Nåväl, vi hävdade i denna spalt härförleden att vändningen till ett något lättare tillstånd skulle ske i början av maj. Denna förutsägelse, grundades på ekonomisk statistik, och som undertecknad med ett visst bisarrt intresse närstuderat, visade sig stämma någotsånär.

Kurvorna har planat ut och har så sakteliga börjat peka nedåt. Visserligen har UD utsträckt ”reseförbudet” till den 15 juli och Tegnells centralkommitté understrukit att eventuella resor inom landet inte bör överskrida en tvåtimmars bilfärd. Men på det stora hela verkar det som om covid-oket har lossat lite grand.

Den fråga som då inställer sig blir givetvis: vad händer härnäst – efter corona-eländet?

En detalj (om man nu kan tala om miljö som en ”detalj”) är att mängder av folk, bokstavligen miljontals människor, har noterat att deras närmiljö förändrats – till det bättre. Plötsligt har de fastboende i Venedig kunnat observera fiskstim i kanalerna, som dessutom har fått ett mycket klarare vatten eftersom inga turistbåtar rör upp slam och annan skit. En korrespondent i Istanbul berättade hänfört att han för första gången sett delfiner kryssa fram i sundet. I multimiljonstäder som New Delhi och Beijing har invånarna kunnat glädja sig åt en klarblå himmel och smogfri luft.

Till och med på den relativt öde landsbygden här hemmavid har det märkts att någonting har hänt. En Blekingebo som har ett sommarviste på Aspö berättade att han för första gången på 30 år tydligt kunnat se fyren på Utklippan som ligger ungefär 15 sjömil åt sydost från Drottningskär.

Politiska företrädare i alla länder talar nu inte i alltför stora bokstäver om dessa fenomen. Man är mest bekymrad över ekonomiska frågor och inför det ena stödpaketet i ziljondollarklassen efter det andra. Hjulen måste rulla, folk måste få sin bärgning.

En sektor som verkligen är nere i brygga är turistindustrin. I runda slängar sägs det att den står för drygt tio procent av EU:s totala BNP på cirka 15,5 biljoner euro. (Räkna om det i kronor som ett litet tidsfördriv. En biljon, eller tusen miljarder, är en 1:a följd av 12 nollor. En euro är ungefär tio spänn…). Att dra igång just den apparaten, det vill säga turistnäringen, lär inte bli det lättaste när flygplanen står på backen. Och de cirka 27 miljoner människor (Eurostat) som jobbar direkt eller indirekt inom näringen lär få det bekymmersamt under en längre tid. En ansenlig mängd jobb är i farozonen med andra ord.

Och apropå stora populationstal: några ansedda forskare (Björn Olsén bland andra) har i samband med covid 19-utbrottet påpekat att vi är alldeles för många som krälar omkring på den här planeten och att vi därför kan räkna med återkommande pandemiska explosioner.

Den kontinent som står för den absolut största befolkningsökningen är Afrika. Undre detta sekel kommer antalet afrikaner att stiga från en till fyra miljarder. Man kan lugnt anta att världens ledare kommer att, som det brukar heta, adressera problemet, särskilt i beaktande av att stora migrationsströmmar kommer just från den kontinenten. Och som Torbjörn Elensky påpekar (Axess nr 4): ”Det kommer att ta flera år för oss att komma igen efter den pågående pandemin, och viljan till flyktingmottagning lär vara mycket begränsad framöver, nära noll för ekonomiska migranter.”

Vad mer kan vi vänta oss?

Tja, en ridå är fråndragen. Ett fönster har öppnats. Himlen har klarnat och det finns inga (i alla fall inte så många) avgasstrimmor uppe i luften. Vi kanske kan vänta oss ett större, och mer generellt, miljömedvetande. Folk, även vi här i Sverige, har traskat ut i naturen mycket mer än tidigare. Svenska turistföreningen är nerringda av folk som vill ha tips om vandringsleder och övernattningsstugor. Detta nymornade intresse kommer att ge avtryck spår vi.

Många kommer också att ställa sig frågan: vad är egentligen nödvändigt? Nagelteknologer, femtioelva pizzerior och kaféer i samma kvarter, Thailandsresan?

Plötsligt har vi också kommit till insikt hur viktigt det inhemska jordbruket är. Innan vi gick med i EU var vår självförsörjningsgrad nära 90 procent – nu ligger den på under 50. Många friställda, och för all del en stor del av de nyanlända, borde ha en uppgift i just den näringen.

Vår allmänna civila beredskap kommer garanterat att förstärkas. Vid nästa pandemi bör det finnas tillräckligt med munskydd, skyddskläder och respiratorer.

Inom storfinansen kommer man att knåpa ihop särskilda försäkringspaket för både stora och små företag inom kategorin ”pandemiförsäkringar”. Enskilda sådana lösningar finns redan. Exempelvis har All England Lawn Tennis & Croquet Club betalat en årlig premie under 17 år på 20 miljoner kronor just för att försäkra sig mot inställda turneringar på grund av oväntade sjukdomsutbrott. Ja, det är Wimbledon vi talar om. Nu är det som skulle ha blivit den 134:e turneringen inställd på grund av corona-viruset – och arrangörerna kan kvittera ut 1,45 miljarder i ersättning. Vi gissar ett andra arrangörer, vare sig det gäller idrott eller kultur, kommer att studera den saken närmare.

Och apropå storfinans och företag: en stor del av tidigare utlokaliserad produktion kommer att flyttas närmare moderbolagen. Det är för övrigt redan på gång lite här och var.

Vad mer? Livet kommer nog att gå sin gilla gång, men förhoppningsvis kommer minnet att vara lite längre efter denna näsknäpp från Naturen. Det är åtminstone en from förhoppning.

Till sist, ett tips från coachen: covid 19 har genererat en hel massa kulturella yttringar, även inom musiken. En av de bättre är dalmasen Billy Opels fantastiska dänga ”Statsepidemiologen” (finns på nätet). Lyssna och garva…