Tre generationer rörmokare – ”Var revolution för en bondpojk”
Efter att ha läst på yrkesskolan i Oskarshamn i två år började Ingmar Johansson i VVS-branschen. Detta var strax efter midsommar år 1963.
– Då handlade det mest om att gänga järnrör till ledningar, avlopp och olika gjut-göra. Men även att dikta, blya och dra i drevgarn, berättar han.
Avloppsrör i gjutjärn skarvades med drevgarn och nedsmält bly som slogs ihop med ett så kallat diktjärn. Kopparrören fylldes istället upp med sand för att de skulle kunna bockas.
– Man fick ha torr sand och fylla det tätt, sedan värmdes röret och man bockade det. Så gjorde man för att det inte skulle vika sig.
På den tiden var en viktig del i arbetet att hålla lågan brinnande i ässjan.
– Ja, lade man inte i en träbit i den när man gick förbi så slocknade ju kolen och man fick tända igen. Men sedan kom gasolen, det underlättade.
Att ägna en tanke åt hälsan var en inte så aktuellt under 60-talet. När blyet värmdes upp uppstod det ångor som rörmokaren andades in. Likaså kunde de få arbeta i miljöer med mycket asbest.
Med en timlön på 3.71 kronor blev resultatet i lönekuvertet efter en nio-timmars arbetsdag drygt 30 kronor.
– Ja vad skulle man göra med alla pengarna, det var revolution för en bondpojk, säger Ingmar.
Det var ett slitsamt hantverk förr med tunga verktyg och olika rördelar. Den tekniska utvecklingen på 70- 80-talet medförde att plasten successivt ersatte gjutjärn, stål och koppar.
– Idag kör vi med vuxenlego, säger Bobb Johansson som är son till Ingmar.
Bobb gick i sin fars fotspår och följde med Ingmar på olika uppdrag från dess att han var liten. 1985 började han yrkesskolan som varade under två år. Med erfarenhet från uppväxten hade han mycket med sig i bagaget kring yrket.
– Vi lödde mycket på den tiden, visst det gör vi idag också men inte så ofta, säger Bobb.
Hur ser det ut idag?
– Idag drar man plaströr, rör i rör, som man krymper ihop. Vad gäller kopparn är det en liten o-ring i delarna så det pressar man ihop, det är inte svårt, säger Bobb.
Bobbs son Wiktor Johansson går andra året på Lars Kagg, med inriktning VVS.
– Jag ville gå något praktiskt, så det var antingen den här utbildningen eller bygg.
Efter gymnasiet fortsätter utbildningen och då är det en två år som lärling som gäller innan eleven får avlägga sin yrkesexamen.
– Sedan kanske jag läser vidare till konsult eller något, men först ska jag ut och jobba, säger Wiktor Johansson, den tredje generationen i familjen inom VVS-branschen.
