GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Stolthet och beundran

Han kom till Sverige hösten 2015, för bara fem och ett halvt år sedan. Igår stod han på skolgården med studentmössa och kostym. Lycklig och stolt. Lika stolt som vi som står honom nära.
Öland • Publicerad 12 juni 2021
Studenten – ett steg mot den ljusnande framtid eller det sista steget innan en ung person måste lämna tryggheten i sitt nya land?
Studenten – ett steg mot den ljusnande framtid eller det sista steget innan en ung person måste lämna tryggheten i sitt nya land?
Foto: Arkiv

Hur är det möjligt? Att på bara några år komma till ett helt nytt land och skapa sig ett nytt liv och en framtid. Efter månader av strapatser under den ensamma och långa flykten från hemlandet. Vandringar genom öknen, en livsfarlig resa i gummibåt över Medelhavet och vid framkomsten till det nya landet vara ifrågasatt i månader av våra myndigheter. Märkt av tortyrskador på den tunna ryggen.

Hur är det möjligt?

Hur är det möjligt att på bara några korta år komma så långt? Ett nytt språk, en ny kultur, studier, körkort och bil. Sommarjobb inom restaurang och omsorgen. Utan det nätverk av familj och släktingar som så många ungdomar födda i vårt land har till hjälp under sin uppväxt och utveckling.

”Jag fick aldrig chansen. Jag tog den.”
HerreGud & Co

När jag tänker på den unge mannen där på skolgården med bra betyg efter tre år på gymnasiet förundras jag över och beundrar de många som har kommit till vårt land. De som har ambitioner långt större än vad någon av oss kan förstå. Och som lyckas mot (egentligen) alla odds. De är långt fler än de som har kommit till oss på samma sätt men där utvecklingen inte har varit lika bra. För de finns naturligtvis också. På samma sätt som det finns ungdomar födda i Sverige som har och har haft det motigt.

Jag är stolt och glad över att ha fått följa med ett stycke på den unge mannens resa. En stolthet, glädje och beundran som svämmar över.

Samtidigt gråter jag över de ungdomar som precis som han har kommit till oss men som lever med en stor vånda och osäkerhet. De som inte har fått uppehållstillstånd men med iver och stora ansträngningar har gått ut gymnasiet – för att nu hotas med utvisning. Jag gråter och skäms.

Det är så många av dem som vill bli delaktiga i vårt samhälle. Som kan bidra med insatser i vårt välfärdssamhälle, med arbete i skola, omsorg och mycket annat. Men som inte får någon chans. Därför att våra folkvalda säger nej. ”Har du inget fast arbete inom sex månader får du inte vara kvar!”

Hur är det möjligt?

På vägarna ute i världen går de som har mistat sitt hem,

de hungriga, trötta och frusna. Vår Fader, var nådig mot dem!

Från arbete, hemland och vänner har många förtvivlade flytt.

O Gud, ge dem tryggheten åter och låt dem få börja på nytt!

Var skulle de möta din kärlek om inte hos oss, vi som har

vårt dagliga bröd och vår frihet, vårt hem och vårt fosterland kvar!

Så väck hos oss alla den kärlek som alltid vet utväg och råd,

och lär oss: att giva är saligt, att hjälpa är glädje och nåd!

Maria WiellSkicka e-post
Så här jobbar med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.