Livsvandringen

En karta, eller Gps, visar vägen när vi är ute och kör eller vandrar. Och när vi kommer fel kan den visa oss rätt väg igen. Vi vet var vi är och vi vet vart vi skall. Vi vet också på ett ungefär hur lång tid det skall ta.

Start och mål.

På samma sätt är det med livet. Vi föds och vi dör. Start och mål. Men vad som händer däremellan kan varken karta eller gps hjälpa oss med. Det händer så mycket, så oväntat, så fort, så obegripligt.

Det är glada och överraskande händelser som förgyller våra dagar. Likt de skimrande löven i valven över våra huvuden när vi är ute och promenerar.

Det är hemska och brutala händelser som liknar de avbrutna och nedfallna grenarna från döda träd.

Inte mycket av det kan vi förutse. Både de glada och de brutala händelserna kan komma hastigt, utan att vi får tid att förbereda oss.

En dag mitt i livet kan målet komma alltför nära. När vi trodde att vandringen skulle fortsätta ett bra tag till. Det oförutsägbara livet, det som vi inte varken hade karta eller tidur att planera efter.

Både glädjen och det brutala i livet kan vara svårt, ja rentav omöjligt, att bära själv. Vi behöver någon annan att luta oss mot. Att dela det som fyller oss och våra sinnen med.

En dag är det Du som behöver mig. En annan dag är det jag som behöver Dig.

Det största av allt är att våga vara modig och stanna till hos den som vill dela sitt liv med Dig.