Lillebill Grähs blev första kvinna som kommunalråd i Borgholm – radikal och tror på ett starkt samhälle

På vintrarna studerade Lillebill i Stockholm där hon betade av en lång rad ämnen, filosofi, genetik, företagsekonomi och till slut det ämne som sedan blev hennes yrke, nämligen tyska. Filosofi var dock huvudämnet.

Lillebill fick snart utredningsuppdrag, bland annat på Universitetskanslersämbetet. Under hela denna tid var hon engagerad i Nordiska Sommaruniversitetet, först som ledare för den svenska avdelningen, sedan som generalsekreterare för hela Norden.

Med fyra års undantag, då hon var kommunalråd i Borgholm, arbetade Lillebill sedan fram till pensionen vid universitetet i Linköping som universitetsadjunkt och -lektor med uppdrag som studierektor bland annat för grundskollärarutbildningen.

I slutet av 1970-talet började hon att engagera sig politiskt, först som landstingsledamot för Centerpartiet då hon även i många år var ledamot i styrelsen för Ölands folkhögskola.

Varför Centerpartiet?

– Är man inte främmande för radikala tankar, och tror på ett starkt samhälle var Centerpartiet på den tiden det enda alternativet om man trodde på ett borgerligt Sverige. Man måste vara beredd på kompromisser och vara förnuftig.

1998 valdes Lillebill in i Borgholms kommunfullmäktige på personröster. Hon hade stått långt ner på listan på icke valbar plats. Hon valdes till kommunalråd och fick direkt ta tag i ett intensivt saneringsarbete för att komma tillrätta med ett stort underskott i kommunen. Under Lillebills ledning lyckades projektet och det som hade varit ett underskott på 28 miljoner var efter fyra år ett plus på 30 miljoner kronor.

Vilken skillnad tror du att det är på den politiska ledningen om det är en man eller en kvinna som leder arbetet?

– Jag tror att det blir en betydligt lägre tonläge med en kvinna i ledningen och mer inriktning mot samarbete. Det gäller bara att det inte blir för många kvinnor i konkurrens med varandra.

I april 2010 tog livet en oväntad och ovälkommen vändning när Lillebill fick en allvarlig stroke som berövade henne talförmågan och har bundit henne till rullstolen sedan dess. Men engagemanget och envisheten liksom den klara tanken är det inget fel på. Lillebill vet vad hon vill, som alltid.

I slutet av 1800- och början av 1900-talet var det en aktiv kvinnokamp för att få rösträtt utan att kön, ekonomi eller samhällsställning skulle vara avgörande. När du ser på samhället idag – finns det något motsvarande område som kvinnor skulle behöva gå samman för att förändra?

– Fredsfrågan självklart.

– Och jämställdheten på alla plan skulle må väl av att kvinnor gick ihop med män för att driva denna fråga. Det räcker inte att kvinnor isolerat driver på och att det bara är kvinnor som talar. Det gäller att få fler män att vilja vara förebilder.
 Man måste samlas och samsas kring sakfrågor.

Vad tror du att det beror på att vi ligger efter de övriga nordiska länderna och fortfarande, efter hundra år, inte har haft någon kvinna som statsminister?

– Det starka socialdemokratiska partiet som trots varannan damernas aldrig på allvar släppt fram en kvinna utan att inifrån underminera hennes chanser. Inom moderaterna finns samma tendens. Dessa två partier representerar halva valmanskåren.

Vad skulle du själv vilja engagera dig i idag om det vore möjligt?

– Jag skulle omigen vilja leda kommunen och stärka kvinnans ställning inom den lokala politiken.