Lever drömmen: Rustar upp klassisk Ölandsgård – ”Vi är en del av historien”

För 30 år sedan sjöd byarna på Ölands östra sida av liv. Det fanns lanthandlare i var och varannan socken, ladugårdarna var fulla med kor och skolorna betydligt fler.

Men allt eftersom tystnade byarna, det blev inte längre ekonomiskt hållbart med småskaliga butiker och lantbruk. Butiker stängdes, byskolor lades ner, fotbollslag förpassades till historien, lantbruken blev större och ödehusen fler.

Men de senaste åren har något hänt. Skolorna som blev kvar börjar bli trånga, nya butiker och företag har startats och allt fler barnfamiljer och unga har hittat tillbaka till östra sidan.

Alexander Rosengren, uppväxt i Bäck, och Louis Palmgren, uppväxt i Köpingsvik, är två av dem. Det var kärlek vid första ögonkastet när de 2016 såg Lopperstad 16, en klassiskt kringbyggd Ölandsgård från 1850-talet, i en mäklarannons.

Gården hade mer eller mindre stått öde i 20 år och av tidens tand blivit nästintill obeboelig. Men det var gårdens stora potential som de fastnade för.

– Huset var vackert och gården kringbyggd, trädgården var fin och läget med en bit från stora vägen var också bra. För ofta ligger gårdarna precis intill östra landsvägen. Sedan är det inte heller långt från våra familjer eller Kalmar, säger Louis Palmgren.

Det är inte svårt att förstå varför de fick så starka känslor för gården. När Ölandsbladets reporter kliver in igenom grindarna och in på gården är lugnet det första intrycket. Ljudet från bilarna som far förbi på östra sidan mojnar och en känsla av frid infinner sig. De vackert slitna sidobyggnaderna ramar in gården och den ståtliga mangårdsbyggnaden, historien känns plötsligt väldigt närvarande.

– Vi hade tittat på många hus och det var alltid något som inte kändes bra. Här var inte allt perfekt men mycket var bra och kunde bli väldigt bra, säger Alexander Rosengren.

2016 bodde de båda i Malmö, Louis studerade och Alexander hade ganska nyligen börjat jobba som snickare på Rosendals slott. De hade inte möjlighet att köpa huset just då men de hade tur för huset blev inte sålt.

Tiden gick men de hade inte glömt huset och samtidigt började Louis längta hem till Öland allt mer.

– Längtan blev bara större och större, det kändes allt jobbigare när vi var här och hälsade på och sedan var tvungna att åka tillbaka till Skåne igen, säger Louis.

I början av 2018 kontaktade de ägaren första gången för att ta reda på om hon var intresserad av att sälja huset. Det visade sig bli en lång och känslosam resa, för ägaren var väldigt tveksam till att sälja huset.

– Huset hade stått mer eller mindre öde sedan i slutet av 1990-talet och det var en hel del som hade kontaktat henne genom åren. Men hon kände mycket för huset och ville att det skulle vara rätt personer som köpte gården, säger Alexander.

De fortsatte att höra av sig och hösten 2019 hade de kommit så långt att de var överens om ett pris. I december 2019 hade de äntligen köpt huset och det firades med att deras båda familjer kom till gården och hjälpte till med att röja i trädgården.

– Det var en stor glädje och lättnad för vi var hela tiden oroliga för att ägaren skulle ångra sig i sista stund och dra sig ur eftersom processen hade varit så lång, säger Alexander.

– Jag grät faktiskt av glädje och lättnad. Det var svårt att förstå att det var vårat. Samtidigt kändes det väldigt spännande att ha ett eget projekt tillsammans, säger Louis samtidigt som hon öppnar dörren och välkomnar till en rundvandring i huset.

När de köpte huset började de omgående med totalrenoveringen. Det mesta har de gjort och kommer att göra själva, men med hjälp av deras familjer.

Det gjordes en renovering någon gång i mitten av 1900-talet, där en del av hallen togs bort för att bygga ett badrum. Köket har troligen gjorts om flera gånger sedan dess. De har plocka bort väldigt mycket från den renoveringen.

Väggarna pryds nu med flera lager av gamla och blekta tapeter och på vissa ytor syns bara det rustika virket. Det breda trägolvet har tagits fram och dörrhålen pryds av äldre spegeldörrar.

– Det hade kanske fungerat som sommarboende men när vi började skrapa på ytan var det mer eller mindre ett ruckel, säger Alexander och fortsätter:

– Vi är glada att de hade gjort så lite för det kunde lika gärna ha renoverats jättehårt på 1980- och 1990-talet. Nu finns det en hel del kvar som vi kan plocka fram och som vi gillar.

Huset byggdes under 1850-talet och under arbetets gång har de mer än en gång stannat upp och beundrat byggtekniken från förr.

– Vi blir ofta hänförda över hur mycket de klarade förr utan maskiner och vilka smarta lösningar de hade, säger Louis Palmgren och nämner skiftesverkstekniken och hur de grävde och stensatte brunnar som exempel.

Alexander har i sitt yrke jobbat med kulturbyggnader och vill gärna använda sig av byggtekniken från förr, för att bevara kunskapen.

– Det är fint om kunskapen och metoderna finns på fler platser i framtiden än bara på museer. Men det är hela tiden en avvägning. Dels är det roligt att kunna använda äldre lösningar som fungerar fint men det gör också att det tar längre tid. Ibland krävs det kompromisser, säger Alexander och nämner att han gärna vill ha spännpapp i taket.

De tänker inte bygga en kopia av huset som det såg ut när det byggdes. De vill ha moderna faciliteter och funktioner som exempelvis kök och badrum. Deras ambition är att bevara och återskapa så mycket av husets charm och uttryck som möjligt.

– Vi kommer att sätta vårt avtryck samtidigt som vi vill respektera de som har bott här förut. Vi är bara en liten del av husets långa tidsaxel. Det är fascinerande att känna att vi är en del av historien, säger Louis.

Under tiden de arbetar med huset bor de i Alexanders pappas föräldrahem som ligger i Kalmar. Louis jobbar som handläggare i på regionala utvecklingsförvaltningen i Region Kalmar län. Det senaste året har Alexander veckopendlat mellan Skåne och Öland men jobbar sedan några månader tillbaka på Öland.

Det innebär att de kan lägga ännu större fokus på huset. I sommar ska de måla fasaden, dra in vatten och avlopp. I höst börjar de renovera invändigt.

– Ibland känns det så långt borta att vi ska bo här och det kan kännas frustrerande. Alexander tror vi är färdiga vid årsskiftet men jag tror vi blir klara nästa sommar och det är egentligen ingen brådska.

– Om vi ska hårdra det så är det bättre att projektet brakar samman än att vi pressar oss in i väggen och blir osams. Vi ska ha roligt också, det här är ju vår dröm, säger Alexander och ler mot Louis.

Mer långläsning: