Ledare: ”Det kom ett mejl från Täby...
Jag vet inte hur du tillbringade din helg? Förhoppningsvis fick du lite sol ute i den friska naturen.
Själv raderade jag kommentarer i Ölandsbladets sociala medier. Och jag har läst mejl fyllda med hat. Jo, faktiskt hat i dess rätta bemärkelse.
Visst, det där är en klassiker - gnabbandet mellan fastlänning och ölänning. För de allra flesta har det varit något som gjorts med glimten i ögat. Nästan alla har förstått att det finns en symbios emellan oss, att vi behöver och bryr oss om varandra.
De senaste veckorna har vänt mycket över ända.
Micke från Täby mejlar mig, kallar mig för ”hetsare”. Hans mejl går också till kommunalrådet Ilko Corkovic och kommunchefen Jens Odevall. Som fritidshusägare sedan 1964 vill Micke ge utlopp för sina känslor när det i vår inte blir någon Ölandsresa:
”Vi är ytterst besvikna på Borgholms kommun som - företrädd av högsta ledningen -
friskt kampanjar i denna hata 08-anda!”
Analyserar och förstår att felet som jag själv och kommunledningen gjort är att vi ställt oss bakom Folkhälsomyndighetens vädjan att inte resa under rådande omständigheter. Samma vädjan har kommit från socialministern, statsministern och Kungen.
Anledningen handlar om smittspridning och de mindre regionernas oförmåga att också ta emot sjuka personer från storstadsregionerna.
Bara minuter senare kommer ett nytt mejl från en ölänning som nu kräver att Ölandsbladet tillsammans med Ölands två kommunledningar verkar för att stoppa alla fastlänningar vid brofästet. Husbilar liknas vid coronakuvöser.
Så fortsätter det.
En kvinna beskriver hur hon som fritidshusägare i veckan blivit utsatt för synnerligen obehagliga ord i den öländska mataffären av andra kunder.
”Jag känner mig verkligen hatad”, beskriver hon.
En annan kvinna skriver i en av Ölandsbladets trådar på facebook att hon tycker att både Norge och Danmark är föredömen som är betydligt striktare i sina förmaningar om att människor inte ska bosätta sig i sina fritidshus:
”Jag skiter i om några företag går under, här handlar det om liv”, skriver hon.
De värsta insändarna hamnar i papperskorgen och de mest hatiska kommentarerna raderas från nätet. Däremot måste debatten leva och respekten för oliktänkande är viktig.
Men glöm inte bort att det finns människor bakom de roller som ni slänger ut ert hat emot - kommunalrådet, kommunchefen, sommargästen, husbilsägaren, företagaren, kunden i mataffären och faktiskt också ledarskribenten.
