Kåseri: Loppis – en helt vanlig lördag

Maken – min extra hand säger att i mobilen kan man läsa att vi får en regnig dag. Klockan 08.30 kommer regn ett. Sedan uppehåll till 14-15 då regn två kommer – denna dag. En av många.

Torghandlaren har sagt dagen innan att man måste komma tidigt. Redan runt klockan åtta är många där och väljer plats. Mycket grejer. Bord har man med sig själv. Jag installerar mig och känner de första regndropparna. Nu småregnar det och VAR är kunderna? Genast när vi börjar plocka fram kommer några vana handlare, ”rävarna”, hastande för att göra fynd bland Gustavs fina dyra och helt oförstörda leksaker. Dom gör fynd. Och det är som döttrarna säger. Jag är alltid för billig. Men roligt är det att se nöjda kunder. Och litet blir det. 60 kronor hit och 40 kronor dit.

Sonens födelsedagspresent ett stort tungt skåp för dart är med. 50 kronor säger jag (som inte vill ta det in i bilen och hem igen). Det var ett kap så klart. En handlare bredvid säger att jag kunde ha tagit 300 kronor. Ok.

Regnet strilar en till en och en halv timme och blöt blir jag och stickningen med. Min gråbruna rejäla militär-regnrock skyddar mig. Men...den är avklippt och byxorna blir såå blöta. Solen skymtar plötsligt. HURRA.

Mat och dryck är kvarglömt hemma men nu blir det leverans. Termosen har krossat det kokta ägget som ligger under. Men...kaviarsmörgåsar är gott...även utan ägg.

Uppehåll och Gustav och dotter kommer. Vad finns i kassan? ”Vi ska till Nya Conditoriet mormor. Pengarna räcker nog. Hejdå.”. Favoritstället för dem nu när ”Bönan på hörnet” är såld tyvärr.

Nu blir det ganska mycket folk och klirr i vår kassa. En dam letar tyger från 1970-talet men mina Marimeko, de är sålda säger jag. Många andra tyger har jag.

De flesta går runt och kollar. Många NEJ får de små barnen höra. ”Finns det något för en TIA?”. ”Ja, såpbubblor”. ”Men jag vill ha pyssellådan”.

Makens siande om vädret verkar stämma. Himlen fylls av gråa moln. Usch. Jag vill inte bli blöt igen nu när mina byxor är torra äntligen.

Någon har läst mina tankar och där kommer bilen försiktigt rullande in på gräsmattan. Det är nu fler som börjar packa ihop.

Cykelsadeln den stora vita otympliga. Vad gör vi med den? Jo, vi lämnar kvar den lutad mot ett träd. Då blir någon glad... som hittar den. Mycket riktigt. Då vi passerar senare på dagen är den ”puts väck” och ännu en loppisdag avverkad år 2023.

Tacka vet jag mitt ”hemmaloppis” i byn. Någon som ”droppar in” då och då och inget regn att direkt undvika eller ta hänsyn till. Bortaloppis bra men... hemmaloppis bäst.

Ursula, sommarölänning född i Mörbylånga