Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Inte en enda timma sol...

Det är grått och mörkt och långt mellan solglimtarna just nu. Det är tråkigt. Men visst går det att hitta ljusglimtar även om solen inte orkar titta fram.
Stenar i en karg miljö på norra Öland.
Stenar i en karg miljö på norra Öland.
Foto: Bo Lundström, från instagramkontot #öbilden

Väder och vind varierar på Öland beroende på var vi befinner oss. Om solen inte har visat sig på lång tid på norra Öland kan det vara helt annorlunda på södra Öland. Och vinden är sällan densamma, vare sig i styrka eller i riktning.

Men en sak har hela Öland gemensamt. Människor som behöver se ljus, åtminstone korta glimtar. Människor som blir trötta och ledsna när vi dag efter dag vaknar till mörker, kyla och regn.

Sådana dagar är det fint att ändå hitta små saker som kan lysa upp. Veckans Ögonblicksfotograf har gjort det under en promenad på norra Öland. I ett kargt och grått landskap blir laven på stenarna som lysande fyrbåkar. En kvinna berättade hur hon gick ut i trädgården och upptäckte att det fortfarande finns hallon på buskarna. Och många är ni som har rosor som blommar och doftar. Än!

En känd och älskad julvisa på radio eller tv. Doften av pepparkakor eller julgodis. En promenad tillsammans med en vän. Ett telefonsamtal där vi kan känna leendet i den andres röst.

Kanske blir ordet tråkigt ett ord som förknippas med den tid som vi är inne i nu. Vi vill så gärna ändra på det som inte känns så bra i livet. Men när det inte går och vi blir tvungna att finna oss i hur det är. Då blir det tråkigt. På riktigt.

"Tråkighet är allvar utan innehåll."

Kan en så dyster sak som tråkighet ändå bära med sig en strimma ljus. En känsla av att det inte är läge att ge upp helt och hållet?

Javisst är det så. Du och jag och många andra som har tråkigt – vi har ändå livet i behåll. Vi kan vakna varje morgon och känna just det där grå och ljusfattiga runt oss. Men vi lever och rätt vad det är kan det komma en ljusglimt till oss. Kanske ett för tidigt julkort. Ett telefonsamtal. En liten julblomma från någon som tänker på dig.

Tråkigt är ordet som gäller för så många av oss. Men vi kan också hjälpas åt att vara ljusglimtar för varandra. Om vi inte kan mötas och dela ett leende öga mot öga kanske vi kan göra det med rösten i telefonen. Ett leende som får vara till tröst. Och göra tråkigheten mindre tråkig för en liten stund.

Veckans dikt

Brinnande ljus

Nu ropar natten högt i nöd,
av okänd ångest full.
Nu tänder jag här två raka ljus
för eviga mörkers skull.
Om Herrens änglar drar här fram,
så kallar skenet dem,
så hör de, hur lågorna sjunger min bön,
och bär den med sig hem.
De är kämpar, som går i brynjor av eld
med bud från den Väldiges hus
Deras tal har ej ord för hårt och ljuvt,
men väl för brinnande ljus.
Det är därför de står på stormens rygg
mellan piskande vingars dån,
det är därför de ler åt mörkrets makt
och möter kölden med hån.
O Herre min Gud, förfärlige Gud,
jag hör din mantels brus.
Jag ber om blommor och ber om fred --
men ge mig brinnande ljus!
Karin Boye, ur diktsamlingen ”Gömda land”

Läs mer