Gemytlig och populär gårdsbutik fyller 40: ”Det är full rulle nu”
Stenladan i Algutsrum är en gammal byggnad, byggd i början av 1800-talet. Här förvarades det på den tiden kärvar som sedan skulle tröskas. Under 1940-talet stod uppstallade hästar i ladan och under mitten av 60-talet rustades byggnaden för att bli en försäljningslokal av öländska souvenirer.
– Det var min far, Åke Thernström, som hade en souvenirbutik och mitt emot fanns även en klädmarknad. På den tiden gick stora vägen precis utanför, det var huvudvägen innan man byggde 136:an, berättar Mikael Thernström, uppvuxen bara ett stenkast från butiken.
”Butiken har blivit lite som en samlingspunkt, många kommer hit och pratar. Vi har många återkommande stammiskunder.”Veronica Thernström
Från ett vimlande turistliv blev besökarna allt färre när resenärerna inte längre lotsades naturligt genom byn. Vilket ledde till att butikerna stängdes ner. Men år 1984 skulle Stenladan åter få liv när Mikael, som då arbetade som mekaniker, sadlade om.
– Jag städade ur och fixade en liten butik, det var väldigt sparsamt i början. Innan hade vi haft lite grönsaks- och jordgubbsförsäljning vid Fägatan (väster om 136:an i Algutsrum, reds anm.).
Åren gick, sortimentet ökade och 1992 fann Mikael och Veronica varandra. Veronica arbetade en period både på förskola och i Stenladan men de senaste 20 åren har hon arbetat heltid i butiken. Stenladan har därefter renoverats och byggts ut, till en modern butik men bevarad i en gammal stil med hög mysfaktor. Vid kyliga dagar tänds kaminen och det avlånga bordet bjuder på en uppsjö av grönsaker samt frukt och bär efter säsong. Här finns även närproducerade oljor, honung, ägg, ost och kött. Olika hantverk, skickligt spunnen och stickad av en i personalen, fårskinn och givetvis det stora lagret med potatis.
– Butiken har blivit lite som en samlingspunkt, många kommer hit och pratar. Vi har många återkommande stammiskunder, säger Veronica.
– Sedan märker vi att allt fler konsumenter har blivit mer intresserade och medvetna. Man efterfrågar en särskild sorts potatis eller jordgubbar.
Totalt brukar de upp till 20 hektar mark och har samarbeten med andra markägare för att kunna växelbruka, något man gör för att undvika ogräs och sjukdomar bland grödorna.
– Vi odlar sparris, majs, pumpor, rotfrukter, spannmål, många olika sorters potatis och mycket bär och blommor. Vår ambition är att odla med hänsyn till kvalité och miljö, säger Mikael.
Tillbaka har de haft utländska arbetskraft som hjälpt till på fälten.
– Det har varit många olika kulturer och återkommande familjer. Det har varit trevligt och lärorikt. Men i år har vi haft ungdomar från trakten som plockat bär och grönsaker. Det har fungerat väldigt bra.
Har ni något annat särskilt minne från alla dessa år?
– Torrsommaren 2018 var kämpig, som för så många andra. Det var varmt och potatisen tog skada trots att vi vattnade. Det var ett svårt år, men vi lyckades ta oss igenom det utan att det blev allt för tokigt, säger Mikael med ett efterföljande skratt.
För Mikael som blir 63 år i januari har tankarna allt mer vandrat åt att det snart är dags för ett generationsskifte.
– Jag kommer runda av och gå i pension, vår yngste son kommer ta över mer och mer.
Kommer du ligga på sofflocket då?
– Haha, nej det kommer jag inte göra. Det kommer nog bli så att man kommer hjälpa till här i några år men jag får möjlighet att styra min egen tid.
Skördefesten närmar sig, är ni i fas?
– Jo, det är vi. Vi har dock inte odlat fler pumpor i år, kanske något färre för att hinna med på den personalen vi har. Men vi har så vi klarar vår försäljning. Just nu är det full rulle med alla förberedelser. Potatisen, som är en av vår storsäljare under skördefesten, ligger redo.
I bygatan kommer det finnas flera aktiviteter. Bland annat kommer filmskaparen Sebastian Jern visa film i den stora verkstaden. Han är känd för att bygga en miniatyrvärld som han filmar med ett makroobjektiv. Även en smed kommer finnas på plats likaså den lokala fotbollsföreningen som ska sälja fika.
– Det kommer hända grejer längs hela vägen, man kan titta, äta och uppleva, säger Veronica innan det är dags för paret att ta på sig arbetshandskarna igen och ge sig ut i fältet av färgsprakande eterneller.