Försvaret av Öland: ”Ryssland är ett hot”

”Försvara Öland.”

En order från förr med ny aktualitet.

Då, våren 1940, inledde Tyskland ockupationen av Danmark och Norge. Stod Sverige på tur?

Ölands regementschef major Nils Hallström fick ordern som utmynnade i det som idag beskrivs som ett såväl militärt som tekniskt feltänk av famösa mått: Föralinjen.

Idén knycktes från Norrland där angrepp från norr skulle stoppas med hjälp av försvarslinjer längs de stora norrländska älvarna. Major Hallströms plan var att sätta ett stort område norr om Föra under vatten för att på så sätt få stopp på tyska stridsvagnar. Vid sin sida i projektet hade han kapten Raoul Thörnblad.

Föralinjen började byggas sommaren 1940 och under fredagen, 82 år efteråt och tidevarv då försvaret av Öland återigen är en brännande het fråga, fick denna snabbt skrotade och aldrig färdigställda försvarslinje återigen militär uppmärksamhet.

Detta då ett 40-tal hemvärnsveteraner från Kalmarbataljonen hade exkursion för att på plats granska minnen från förr, linjens ”övre spärr” i Vässby, en av två uppförda dammar i projektet, inspekterades, likaså pumpstationen strax norr om Djupvik.

På plats fanns också fjorton aktiva militärer från Kalmar–Kronobergsgruppen.

– Jag har alltid varit fascinerad av Föralinjen, säger nordölänningen Erik Nyberg, styrelsemedlen i Kalmar läns hemvärnsveteraner och studiebesökets ”spindel i nätet”.

– Idag är det enkelt för oss att säga att detta var ett stolleprov, men vad hade hänt om verkligheten hade gått åt ett annat håll? Major Hallström – med 200 mannar under sitt befäl, ett ingenjörskompani och ett infanterikompani – fick en order som var orimlig och man gjorde så gott man kunde.

Men ett feltänk?

– Ja, tyskarna kom ju inte. Men det stora felet var att det inte fanns någon planering, hade det funnits planering hade man kanske inte kommit fram till att tyskarna skulle landstiga på norra Öland och gå söderut.

Om linjen blivit verklighet, hade den haft någon militärstrategisk betydelse i dag?

– Nej. Däremot har kanalerna använts för torrläggning av träsken för att få åkermark.

Innan utflykten i fält samlades deltagarna vid Föragården för att där få sig till livs tre anföranden.

Först ut var kommunalrådet Ilko Corkovic som gav bakgrunden och syftet med Ölandskommunernas skrivelse till försvarsministern.

Därefter en rapp omvärldsanalys signerad överstelöjtnant Patrik Råberg, chef för Kalmar-Kronobergsgruppen, och han började med ett löfte till Öland.

– Jag tror att försvarsmakten kommer att vara här mer. Och vi vill synas, vi vill visa att vi är på plats, sade Patrik Råberg och gav sin, och Försvarsmaktens, syn på situationen i Europa.

– Spelreglerna i Europa gäller inte längre. Ryssland är ett hot, vi kan utsättas för en liknande aggression. Hotet finns, men det är inte akut just nu, det är fullt upp där (Ukraina)nu.

Med ”fullt upp” för Ryssland ges tid för Sverige att rusta upp, att bygga mer förmåga, påpekade överstelöjtnanten för att även syna den ryska krigsförmågan.

– Det verkar som att de ryska förbanden är lite sämre än vad vi trodde de skulle vara, vi har vissa signaler om att vår motståndare är hanterbar.

Han kom också in på information och desinformation samt vitt skilda narrativ i öst och väst.

– All information är inte rätt, rätt information är bristvara. Var väldigt kritiska, manade Patrik Råberg.

Överste Rutger Simonsson, bosatt i Byxelkrok, gjorde därefter en längre genomgång av projektet Föra-linjen som sådant, från starten sommaren 1940 till det något snöpliga slutet en handfull månader senare.

Han kom också in på dagens regementslösa situation i denna del av landet. De närmaste finns i Eksjö och i Visby.

– Har man inte ett regemente är man inte med i diskussionen, förklarade Rutger Simonsson.

Arbetet med Föralinjen, denna tänkta, konstgjorda översvämning skapad av kanaler, vallar och redan existerande våtmarker där vatten skulle pumpas upp från Östersjön, stötte på en mängd svårigheter och avslutades, som redan antytts, i förtid.

Major Hallström avled i januari 1941 och senare samma år ställdes kapten Thörnblad inför krigsrätt för att ha slösat med försvarets medel men friades.