Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Ett försiktigt vårskrik

”Du ska inte ropa hej förrän du är över bäcken”. Så säger förnuftet och ordspråket. Men varför inte glömma förnuftet när de varma solstrålarna lyser över oss.
Vägen känns lång men vårskrik av glädje får vi dela med varandra på avstånd. Det hörs och det hjälper oss att hålla ut!
Vägen känns lång men vårskrik av glädje får vi dela med varandra på avstånd. Det hörs och det hjälper oss att hålla ut!
Foto: Gunilla Pålsson

15 grader varmt, gräset blir allt grönare och luften är full av fågelsång. Det kanske till och med är vindstilla. Då kan vi väl få ropa hej? Åtminstone någon eller några dagar, till dess det kommer ett bakslag med kyla och regn.

Ropade gjorde Ronja. När hon kände att värmen återkom gav hon till sitt vårskrik som hördes över hela Mattisskogen. Ett skri av ren och skär glädje och livslust. Ronja tog chansen. Flera hörde, spetsade öronen och blev en del av glädjen.

"Bli inte rädd Birk, sa Ronja. Nu kommer mitt vårskrik! Och hon skrek, gällt som en fågel, ett jubelskrik så att det hördes långt bort i skogen."

I år kan det kännas svårt att få fram det där riktiga och glada vårskriket. För en del av oss är livet både långsamt, tråkigt och oroligt. Men ett litet hej är på sin plats när vi få gå ut i markerna och njuta av de vita mattorna med sippor, de nyblommande backsipporna och arontorpsrosorna. Plantorna som gror på fönsterbänken med hopp om solvarma tomater om några månader.

Ronjas vårskrik är ett rop av glädje, men det finns andra skrik runt omkring oss varje dag. Skrik av ensamhet, av övergivenhet, av saknad, av främlingskap, av frustration, av ångest. Av rädsla för sjukdom, våld och övergrepp.

De skriken tystnar inte utan vidare. Men med din och min hjälp kan några av dem som skriker få nya möjligheter. Det är vad medmänniskor är till för.

Några av skriken vänder sig direkt till dig och mig. Skriken av trötthet och utmattning. Hjälp oss! Var rädda om oss!

Det är din och min vän som arbetar dygnet runt för att så många som möjligt av oss skall överleva den fruktansvärda, oberäkneliga och oförutsägbara sjukdomen som omger oss och som gör att vägen känns så lång att vi inte ens ser eller vågar ana slutet.

Deras skrik säger – var förnuftiga! Tänk på oss! Tänk på dig själv och alla andra!

Bästa sättet att ropa ut ditt eget vårskrik är att använda förnuftet. Bästa sättet är att dela vårskriket med varandra på avstånd. Även om vägen framåt känns både lång och oviss kan ett glädjerop göra att det känns lättare att gå.

Också på avstånd hörs jubelskriket som förmedlar hopp och framtidstro!

När våren kom med sunnanvind

När våren kom med sunnanvind och solen sken i sky,
då slog mitt hjärta underbart och rymden var som ny.
Ur fordoms gångna, mörka natt en morgonglädje kom,
när kärrets högflod sköljde upp de frusna fjolårsblom.
Jag tackar dig, du vårens ljus, för glädjen som du gav.
Blodsmörk och sträng står rymden än kring slaktingsplats och grav!
Dock är som sände du, o sol, en hälsning fjärran från,
som mitt i vapenbraket gick en nyfödd himlens son.
Jag frågar ej vad hända kan mitt i ditt glada ljus,
om än skall gå från rymd till rymd ett dödens vingesus.
Blir det till döds, jag tackar dig dock för ditt ljus ändå,
mitt i mitt hjärta skiner du, fast döden själv ser på.
Kanhända når ditt ögas glans långt bortom tidens led,
där dödas skuggor röra sig i liljeängars fred!
Kanhända kan du läka sår, dem ingen hela vet,
du ögonljus från det som var och är i evighet.
Dan Andersson

Läs mer