Efterlängtat

Ljus i former av stjärnor, ljusstakar, slingor, droppar. Levande ljus och elektriska. ”Jag längtar till advent, när allt blir mycket ljusare” har varit många människors ord i det kompakta mörkret under de senaste veckorna. Och mörkret har kanske aldrig känts så kompakt som i år, då många sitter ensamma utan fysisk kontakt med dem vi brukar umgås med. Men nu är i alla fall tiden då vi möts av advents- och julljus vart vi än vänder oss.

Vi blir gladare, mår bättre och de av rusket, regnet och kylan uppdragna, spända axlarna faller ner i något normalare läge. Tänk vad ljuset kan göra med oss. Den som har varit ute en stjärnklar natt i det öländska mörka landskapet kan konstatera att ljuset finns där och förundras över de små, små ljusprickarna som fyller den nattsvarta himlen.

Det är lätt att konstatera att ljuset som vi kan se med våra ögon är gott. Lika viktiga är de ljusglimtar som vi inte kan se, men väl känna. När känslan i sinne och tanke inom oss är grå och tung kan ett enda litet ljus betyda allt. En enda liten ljusglimt räcker för att fördriva mörkret, både utanför och innanför.

Därför är du och jag så viktiga. Det går inte att veta när eller hur en vän, en familjemedlem, en granne eller en arbetskamrat mår dåligt.

Det går inte att veta när ensamheten känns som störst. När ljusen brinner som starkast och gemenskapen är tät hos många kan tomheten vara som störst hos andra. Ledsamheten kan kännas som ett svart hål i hjärtat.

Just därför är det viktigt att vi försöker vara ljusglimtar för varandra så ofta vi bara kan. Inte med stora ord och åthävor. Det enkla och det lilla räcker.