Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Efterlängtat

Hur har vi inte längtat till advent då fönster och gator blir smyckade av ljus.
Ett ensamt litet ljus lyser upp mörkret – så efterlängtat i det mörker som råder.
Ett ensamt litet ljus lyser upp mörkret – så efterlängtat i det mörker som råder.
Foto: Claes-Göran Ydrefors

Ljus i former av stjärnor, ljusstakar, slingor, droppar. Levande ljus och elektriska. ”Jag längtar till advent, när allt blir mycket ljusare” har varit många människors ord i det kompakta mörkret under de senaste veckorna. Och mörkret har kanske aldrig känts så kompakt som i år, då många sitter ensamma utan fysisk kontakt med dem vi brukar umgås med. Men nu är i alla fall tiden då vi möts av advents- och julljus vart vi än vänder oss.

Vi blir gladare, mår bättre och de av rusket, regnet och kylan uppdragna, spända axlarna faller ner i något normalare läge. Tänk vad ljuset kan göra med oss. Den som har varit ute en stjärnklar natt i det öländska mörka landskapet kan konstatera att ljuset finns där och förundras över de små, små ljusprickarna som fyller den nattsvarta himlen.

"Låt mig se ljuset i mörkret och led mig mot nya dagar."

Det är lätt att konstatera att ljuset som vi kan se med våra ögon är gott. Lika viktiga är de ljusglimtar som vi inte kan se, men väl känna. När känslan i sinne och tanke inom oss är grå och tung kan ett enda litet ljus betyda allt. En enda liten ljusglimt räcker för att fördriva mörkret, både utanför och innanför.

Därför är du och jag så viktiga. Det går inte att veta när eller hur en vän, en familjemedlem, en granne eller en arbetskamrat mår dåligt.

Det går inte att veta när ensamheten känns som störst. När ljusen brinner som starkast och gemenskapen är tät hos många kan tomheten vara som störst hos andra. Ledsamheten kan kännas som ett svart hål i hjärtat.

Just därför är det viktigt att vi försöker vara ljusglimtar för varandra så ofta vi bara kan. Inte med stora ord och åthävor. Det enkla och det lilla räcker.

Veckans dikt

Nu är den tiden

Nu är den tiden då dagen är kort
och nätterna mörka och långa,
men dom ljusen man tänt är av levande sort,
och särskilt idag är dom många.
Nu söker sig tankarna lite tafatt
en annan och underlig bana:
i förtvivlans och saknadens skymning och natt,
ett ljus som tröst vill man ana.
Atle Burman (1930-2012)

Läs mer