Efter över ett dygn på språng kämpar Clara och Max vidare

Clara Henry och Max Pisano lärde känna varandra via Instagram. På Clara Henrys födelsedagsfest i april berättade Max om sin plan att springa längst hela Öland för Clara, som snabbt plockade upp den bollen och bestämde sig för att följa med.

– Jag såg när Clara sprang i 24 timmar för ett tag sen och då tänkte jag att: ”Fan, den här tjejen! Vi ska springa tillsammans”. Sen visade det sig att vi bodde 5 min från varandra så det är perfekt med en ny springpartner, säger Max Pisano i en intervju inför löpningens start.

– Vi hade ju pratat om att springa ett 100 miles-lopp. Och 100 miles är ju 16 mil. Det var väl på min födelsedag i april som du droppade att du skulle göra det här, och frågade om jag ville med. Jag svarade väl ja utan att riktigt förstå vad det var. Och sen har det bara varit en plan, säger Clara Henry.

– Jag ger inte så mycket utrymme till att säga nej när jag ställer en fråga. Jag frågar och så får den andre säga ja bara, Max Pisano.

Det stora syftet med utmaningen är att samla in pengar till Sverige för UNHCR, till förmån för flyktingar från Ukraina.

– Vi gör det här, dels för upplevelsen. Skratta och göra dumma beslut som man kan skratta åt sen, säger Max.

– Sen är det ju personliga mål också. Vi vill såklart tjäna in pengar, det är ju det absolut viktigaste. Men jag vill också klara 100 miles, för det har jag aldrig gjort, berättar Clara.

– Sen ville vi ju såklart göra något tillsammans. Det är sommar herregud, vi ville hitta på något, fortsätter hon.

Fyr till fyr är målet, med en liten förlängd rutt för att nå upp till en distans på 160km, eller 100 miles. De första löpstegen togs klockan 09:00 på söndagen från Långe Jan i Ottenby, och ett drygt dygn senare befinner sig kämparna strax ovanför Wannborga.

En bra bit över halva distansen ligger nu bakom dem, men natten har varit tuff. Med endast 20 minuters sömn, en smärtsam fot och en kraschad mage tar sig långdistanslöparna fram genom det Öländska landskapet. 5 km i taget.

– Vi kämpar på för livet här, ropar Max Pisano när Ölandsbladets reporter möter upp löparna.

– Nu är det inte så långt kvar. Det är väl 54 kilometer kvar eller något sådant. Vi räknar med att det här kommer att ta ett bra tag. Varken jag eller Clara är i springskick just nu, fortsätter han.

– Just nu är det lite kämpigt, men det hände väldigt mycket efter att man tog en nap, säger Clara.

Under natten har de tagit sig över från östra landsvägen in till Borgholm. Clara har problem med sin högerfot, och Max har problem med magen, så för tillfället är det promenader som gäller.

– Jag försökte springa i Borgholm, men det gick verkligen inte. Men eftersom vi samlar in pengar till UNHCR så känner vi att det är det som är det viktiga. Det är det som är målet, säger Clara.

Är det det som driver er vidare?

– Absolut! Ju längre vi håller igång, desto mer pengar kommer in, säger Max.

– Det handlar ju också om personliga mål. Att klara 100 miles. Kanske främst för mig som inte sprungit distansen tidigare. Gång och promenad är en stor del av ultralöpning, och det är väldigt skönt att kunna släppa prestigen och bara ”Ja, men då går vi tills din mage känns bättre och tills min fot känns bättre”, säger Clara

– Vi kämpar på, stöttar varandra och gör det här tillsammans, fortsätter hon.

Jag tänker att man lär känna varandra ganska mycket när man gör något sånt här tillsammans. Hur har det varit för er?

– 100 procent! Det finns inte mycket filter kvar om man säger så, säger Max.

– Du hade ju en liten magincident där inatt, säger Clara och tittar på Max.

– Jo, jag gjorde på mig inatt. Men det var ju bra på ett sätt för man får ju lära känna varandra lite mer. Jag var tvungen att springa ut i skogen, och när jag kom tillbaka så sa jag bara såhär: ”Du Clara, du vet när en prutt inte bara är en prutt.”, säger Max och skrattar.

I skrivande stund är insamlingen till UNHCR uppe i 153 193 kronor. Mer än 50 procent över grund målet, och pengarna fortsätter att ticka in.

Vill du bidra till insamlingen kan du skänka en slant här!