Att åldras med skönhet

Ruckel eller patina. Rynkor eller livsvisdom. Gammal eller erfaren. En och samma sak kan bedömas helt olika. Från gång till gång, från person till person.

Vad är vackert och vad är fult? Vad är hållfasthet och vad är yta?

Jag tror att vi mer och mer måste lära oss att det finns något vackert men framförallt något riktigt bra i det som har varit med lite länge.

Och kanske håller vi på att lära oss just det. I år har det återvunna plagget utsetts till årets julklapp och de många Second Hand-butikerna säljer mer och mer av billiga, vackra och användbara ting.

Båten på bilden invid går inte längre att använda i sjön, men visst är den vacker. Och tänk vad den kan berätta för den som vill lyssna till det outtalade. Om de många timmarna då fiskaren har lagt ut från stranden för att ta upp dagens fångst av fisk. Kanske både till sig själv och sina vänner.

Likadant med det lilla huset. Tänk om väggarna kunde tala.

Allting åldras och i alltsammans finns en skönhet – om vi stannar till och verkligen betraktar. I en gammal kvinnas ansikte syns både glädje och sorg i hennes rynkor. Precis sådant som livet är. Skrattrynkor och gråtrynkor.

Ett återvunnet plagg. En av ålder sliten och nedgången båt. Ett ansikte åldrat av visdom och erfarenhet. Skönhet av ett slag som kan kallas patina, livsvisdom och erfarenhet.

Det skall inte förkastas. Det kan till och med platsa som högst på listan över årets julklappar.