Vildsvin, vilka svin de är...

”Utrota vildsvinen på Öland nu, medan de är få”.

Stormötet i Källa var eniga om tagen, framtiden får visa om vildsvinen eller människan går segrande ur striden.

Avskyr lantbrukare vildsvin?

Tja, är det bistert i Antarktis?

När LRF kallade till ”vildsvinsmöte” i Källa tog stolarna slut då närmare 150 bistra män (och någon kvinna) tog plats i salongen på grund av oroande nyheter från norra Öland där tre vildsvin skjutits på kort tid.

– Jag hoppades att vi skulle slippa ha ett sådant här möte, men nu har vi problemet här, vildsvinen är på ön, inledde Roger Nilsson, ordförande för LRF:s kommungrupp i Borgholm.

Han överraskades av det stora intresset.

– Men det visar att det här med vildsvin berör.

De följande timmarna präglades av antipati visavi vildsvinet, ett djur som orsakar stora skador för lantbruket. Dessutom med snabbt växande population.

Ännu har Öland skonats från vildsvinsskador på mark och gröda, men får de vildsvin som bevisligen finns på ön – förmodligen inplanterade – leva kvar är lantbrukarkåren övertygad om att skadorna kommer.

Först ut i raden inbjudna ”experter” var Henrik Barnekow från Svenska Jägareförbundet.

Av honom fick publikum bland annat veta att ensamma kultingar är de stora skadegörarna, att norra Öland säkert är en utmärkt vildsvinsbiotop, att det sannolikt finns 150 000 vildsvin i Sverige, att de i regel är nattaktiva, att de främst dör genom jakt (finns ingen naturlig fiende), att de kan anfalla människor, att ledarsuggan aldrig ska skjutas bort och att äldre suggor, och därmed hög medelålder i flocken, leder till färre skador för lantbruket.

Barnekows jakt-råd till åhörarna kan sammanfattas i ett ord: samverkan.

– Enskild jakt spolierar skötseln av den gemensamma stammen. Prata ihop er, uppfinn inte hjulet själva, det finns lyckade exempel på andra håll, ni behöver inte jaga ihop men ni måste samverka, prata med varandra, samverkan, samverkan och åter samverkan, hamrade Barnekow in sitt budskap.

Lantbrukaren Sven Nilsson från Blekinge stod näst på tur att vittna om vildsvinets framfart.

– Det har gått fort hemma, i somras trodde vi att vi hade kontroll, men nu klipper de (vildsvinen) allt. Det är ett jättebekymmer, förklarade en tämligen bedrövad Blekingebonde, dock nöjd med samarbetet på hemmaplan, det mellan markägare och jägare.

– Nu har vi tagit tag i jakten, vi måste jaga. Vi måste skjuta fler grisar, förklarade Sven Nilsson och visade bilder på vildsvins-rensade majsfält. Bildserien avslutade med en vackert blomstrande äng.

– Här på Öland finns blomsterängarna kvar, se till att bevara dem.

Thomas Magnusson, inbjuden mjölkbonde från Växjö och tidigare viceordförande för LRF, sade ivrigt och rakt ut det många ville höra.

– Jag vill utrota vildsvinen. De ställer till med så mycket elände.

I publiken fanns många mjölkbönder/markägare, en av dem var Tommy Pettersson, Knäppinge.

– Vildsvinens framfart på Öland bekymrar. Blir det många grisar kan det leda till stora skador, maten till djuren kan gå till spillo och hur det går då för mitt och andras företag? Jag vill ha ihjäl vildsvinen nu, medan de är få. De utrotades inte för ros skulle en gång i tiden, säger lantbrukare Pettersson.

Kvällen avslutades med frågestund.

– Känslan var att såväl jägare som bönder var överens om att svinen ska bort medan de är få, men hur det ska göras var man lite oense om. Men jag hoppas att det bli så, svinen måste bort, kommenterar Tommy Pettersson.