”Vi strider till the bitter end”

BORGHOLM

Viss förvirring, men med samma slutresultat?

– Det gick för fort, klagar kommunchefen Lars H Frick.

– Förhoppningsvis blir det ja en gång till, säger Pia Axelsson i Föra.

Två medborgarförslag fanns på måndagens fullmäktigelista i Borgholm, båda med den gemensamma nämnaren nedläggningshotade skolor. Familjen Sjöbäck i Södra Gärdslösa föreslog att ”beslutet att lägga ner Bredsättra skola samt minimera Gärdslösa skola ska upp i kommunfullmäktige” med motiveringen att i ett sådant stort beslut måste alla folkvalda få säga sitt. Liknande tongångar hördes från familjen Pettersson i Mellösa. Båda röstades ner av ett oenigt fullmäktige där ja-sägarna i viss mån hade och har geografisk koppling till byskolorna i fråga.

RÄTT ELLER FEL

När Pia Axelsson i Föra fick chansen att propagera för sitt medborgarförslag gällande Södviks skola, utan att förslaget fanns med på dagordningen, blev beslutet ett annat. Ett förhastat sådant kom det att visa sig.

– Det var olika nyanser mellan förslagen, de två medborgarförslag som röstades ner efter votering önskade att fullmäktige, och inte utbildningsnämnden, fattar beslut om skolorna och det sa fullmäktige nej till. Pia Axelssons förslag däremot önskade diskussion om Södviks skola i fullmäktige för beslut i utbildningsnämnden, förklarar kommunchefen Lars H Frick.

Efter fullmäktiges ja till Södvik-opinionen uppstod förvirring kring det formellt riktiga i att säga ja till något som inte beretts och gått den rätta vägen via kommunstyrelsen.

– Det gick lite snabbt, medger Lars H Frick.

Lika snabbt som fullmäktige hade sagt ja upphävdes beslutet för ny vända i nästa fullmäktige.

– Då blir det formellt rätt. Axelssons medborgarförslag har diskuteras av såväl utbildningsnämnden som kommunstyrelsens arbetsutskott med bifallsförslag och är på väg upp till kommunstyrelsen.

Pia Axelsson, en av de föräldrar som engagerade sig mest i protesterna mot utbildningsnämndens och skolchefens numera skrotade omorganisationsförslag, tar uppståndelsen kring fullmäktiges beslutsförvirring med ro.

– Det besked jag fick i förväg var att jag skulle få prata om mitt förslag under mötet, men att det inte skulle fattas något beslut. När ledamöterna gjorde det ändå tänkte jag mest: ”Jaha, va bra då!” och inte ”Hallå, nu blev det väl fel”.

Hon är inte oroad för att fullmäktige ändrar åsikt under resans gång, att ja blir till nej.

– Har de sagt ja en gång så...förhoppningsvis blir det ja en gång till. Och jag får möjligheten att prata för saken en gång till, syns och hörs man så finns man.

SPIKEN I KISTAN

Ett av de många alternativ utbildningsnämnden har att ta ställning är total nedläggning av skolan i Södvik.

– Många av oss föräldrar och andra engagerade känner att de kommer att lägga ner fem skolor pang bom. Det är nästan som att vi inte skulle ha sagt något i våras, då skrek vi mot skolchefens förslag och nu får vi ingenting istället.

Kampen går dock vidare.

– Vi har inte gett utan ska strida till ”the bitter end”. Siktar vi mot stjärnorna kan vi kanske nå trädtopparna.

Verkligheten, allt färre elever till en allt dyrare kostnad och äldreomsorg i stort penningbehov, har samtidigt gjort intryck. Det är inte ”nej, nej och åter nej” till allt.

– Det optimala är väl att behålla en skola på östra sidan och den i Södvik. Här har vi redan sagt ja till att barnen i klass fem och sex flyttas till Åkerboskolan. Att stänga alla småskolor vore att slå spiken i kistan, både på den östra sidan och här uppe i Södvik, argumenterar Pia Axelsson.