”Vårt eget fel att vi ej tar strid”

KALMAR

Länets lantbrukare är oroliga. Men medlemsorganisationerna vill lugna och se positivt. De två lägren var tydliga på torsdagens Framtidsmöte för lantbruket.

Avräkningspriset på griskött sjunker, nötköttsbonden tjänar lite på varje kilo producerat kött, mjölkbondens a conto-pris har stigit med femton öre men mycket av det försvinner genom de ökade foderpriserna. Spannmålspriserna stiger, men spannmålsbonden vill sälja till gris-, nötkötts- och mjölkbonden och de har inte råd att köpa. Av denna anledning ville Tore Andersson, lantbrukare från Södra Näsby, samla lantbrukare och medlemsorganisationer till ett gemensamt framtidsmöte.

– Någon gång kommer vi till situationen när vi måste bestämma över vår framtid. Det är vårt eget fel att vi inte tar strid för det vi producerar, säger Tore Andersson.

GAMLA BÖNDER

Nära 150 personer sluter upp för att lyssna på föredrag från Länsstyrelsen, Lantbrukarnas riksförbund (LRF) Sydost, Hansa husdjur, Kalmar Lantmän, Arla och KLS. Många av lantbrukarna visar en tydlig oro.

– Åldersfördelningen på lantbrukare är hög. Det måste ske en generationsväxling och en förutsättning för det är bättre ekonomi, säger Tore Andersson.

Redan tidigt står det klart att medlemsorganisationerna bestämt sig för att lugna mötesdeltagarna.

– I grund och botten är det väldigt positivt att spannmålet höjs. Men det måste bli balans mellan foderproduktion och animalieproduktion, säger Claes-Göran Nilsson, vd på Kalmar Lantmän.

Han bedömer att spannmålspriserna håller under vintern och våren men att de sedan går neråt nästa år. Och Theres Strand, vd på Taurus köttrådgivning, uppmanar lantbrukarna att tänka bortom vintern:

–Nu är det höga spannmålspriser men ni måste ha en plan för produktionen, ungefär på femðtio år.

ORO FÖR ÖLAND

Tore Andersson är skeptisk till en långsiktig plan:

– Det vore lyckligt om man kan göra så men den framförhållningen har vi inte.

Han oroar sig för vad som händer med Öland om trenden med höga spannmålspriser och låga köttpriser håller i sig.

– Allt går väldigt snabbt, om det inte händer något kan många öländska lantbruk försvinna inom två år. På Öland finns inga möjligheter för storbruk.

Och medlemsorganisationernas försök att lugna är han tveksam till:

– Det är deras uppgift att inte låta paniken sprida sig. Men viktigast nu är att få grossisten att förstå att även producenterna har kostnader att täcka.