Världens äldsta båt i hamn

GRÖNHÖGEN/KALMAR

Larry Hansson har 68 års erfarenhet till sjöss.

Hans båt Sydfart har dubbelt upp.

Nu kastar de båda ankar för gott.

– Jag är så kär i henne. Det är klart att det är vemodigt nu, säger Larry Hansson. sedan 1977 har han varit ägare och kapten på båten Sydfart. Definitivt Sveriges äldsta båt i trafik, fram tills förra veckan när hon lade till i Kalmar efter sin sista resa tillsammans Larry.

– Hon är nog den äldsta torrlastbåten i kommersiell trafik i världen. Det vågar jag nästan svära på, säger Larry på plats i byssan som byggdes om för några år sedan eftersom den tillverkades på den tiden som besättning och befäl inte satt och åt tillsammans. Hela samhället har gått igenom en mängd förändringar medan Sydfart enträget tuffat på.

– Skrovet är fortfarande intakt och klarar fortfarande ultraljudstester galant. De byggde bättre båtar förr. Hon är otrolig, den här gamla damen, konstaterar Larry.

För att den är en ”dam” råder det ingen tvekan om. Trots att hon faktiskt ursprungligen hette Olof Trätilja när hon byggdes 1879 i Torskog. Ett namn som hon fick behålla till 1965, då blev hon en Hamnfjord, 1969 en Stigfjord och 1972 en Ann. Också döptes hon till Sydfart av Larry1977. Under årens lopp nyförbyggd och reparerad för att hänga med i tiden, men trots allt i stort sett intakt.

MINSTA BÅTEN

– När hon byggdes var hon stor. Men när vi var i hamnen i Polen för ett tag sedan sa en tjej - ”det är den minsta båten jag någonsin sett här”, skrattar Larry. Han seglar bakåt i tiden och berättar att Sydfart varit runt i större delen av norra Europa. Till att börja med gjordes resor mellan Säffle och England. Och den senaste tiden oftast mellan Grönhögen och Karlshamn med raps. Men även spannmål till Danmark och sten till Polen.

– Hur hon kunnat bli så gammal? Hon är jäkligt stark. Jag har aldrig råkat ut för några problem. Hamnar du i ett oväder är det bara till att krypa med henne.

Och med 68 års erfarenhet vet förstås Larry Hansson hur elak sjön kan vara. Han förra skepp, Rex, gick på tät dimma vid Hanö 1961. Sedan kom en kraftig storm och slog sönder båten. Ett barskt minne som dock inte påverkar hans kärlek till sjön.

– 1944 var jag sexton år. Då fick jag välja mellan att bli bonddräng eller sjöman. Det valet har jag aldrig ångrat.

MINSVEPARE

Under åren som gått har han hunnit med att i slutet av kriget vara minsvepare. Han har ägt fyra båtar och varit kapten i flera decennier.

– Det går inte att beskriva för en landkrabba. Det är friheten. Tjusningen att lätta ankar en sommarmorgon. När det ljusnar gå upp på däck och se rapsfälten blomma längs kusten samtidigt som du känner havets brus.

Men nu är det alltså slut på dagarna till sjöss.

– Jag klarar mig. Nu kan jag ju knappt gå, så jag ska kanske inte vara på en båt längre.

Under de senaste månaderna har han haft en infektion och gått ner 40 kilo. Besökt sjukhuset frekvent och inte haft någon aptit. Först nu mår han bättre igen. Men trots allt ser han försäljning som enda alternativet. Hans son Peter jobbar också på Sydfart, men verksamheten anses inte lönsam nog för att fortsätta.

– Det enda jag egentligen bryr mig om är att någon tar över min gamla dam och tar hand om henne väl.

MUSEUM?

Men att sälja lär inte vara svårt. Sydfart har fått bidrag som arbetslivsmuseum av Riksantikvarieämbetet. Hon är något alldeles extra för båtentusiaster – skinande blank i färgen, väl underhållen. Allt är rent och putsat. Motorn är en Volvo Penta på 330 hästkrafter och har knappast en skammfläck.

– Hon är tre gånger äldre än vissa båtar på Sjöfartsmuseet, så visst har de hört av sig och varit väldigt intresserade under åren av skutan.

MAGNUS ANDERBERG